Aftonbladet – 7 november 1863, sida 2

tigionan af Montpensier. Hertigen bjöd henne artigt banden för att hjelpa henne uppstiga det återstående af trappan; och kanske att enkedrottningens närvaro i hertigens boning mera än allting annat utgjorde ett bevis på huru förtviflad hofvets ställning var och huru fullkomligt Frankrikes hufvudstad befann sig i hans våld. Ehuru stor vana Catharina af Medici hade sedan mer än tjugu år förvärfvat att beherrska sina känslor och undertrycka hvarje yttring af fruktan eller oro, kunde hon emellertid vid detta tillfälle icke fullkomligt bibehålla git lugn. Hennes läpp darrade, ansigtet var ovanligt blekt ochi blicken skönjdes något visst oeäkert och sväfvande, som hon oektadt allt sitt bemödande ej kunde dölja. Kusin af Guise, sade hon så snart hon hunnit hemta andan efter färdens ansträngningar; jag måste hafva några ögonblicks gamtal med er. Jag ber om en enskild audiens, vore det än blott för en balf timmas tid. Ers majestät har att befaila, svarade hertigen; jag står helt och hållet till er tjenst. Drottningen log lätt vid detta-svar, väl inseende, huru föga betydelse borde gifvas åt dessa af ett tomt hofceremoniel förestaf vade ord. Man påstår, att det kostar inpenting att begagna et artigt ultryckssätt och att säga förbindliga saker, äfven utan alt mena något dermed; men det kostar mycket nog att finna sig i detta afseende betald med samma mynt, som man sjelf tillförene rikligen utgilvit. Detta var den känsla som drottoingen erfor, medan herligen följde henne till sitt kabinett, lemnande qgvar i de yttre rummen alla dem som ledsagade henne vid hennes besök.