elesvigska eller holsteinska mark; ingeniörtrupper ha blifvit ditsända och 12,000 man ha inkallats för detta ändamål. Midt under allt detta går ridån upp för Blixen-Fineckes jonglörteater, der baronen står och försöker sig i politiska kraftprof inför en större publik. Jag talade i mitt förra bref om Plixens beryktade telegram till hans valmän på Jutland: kungörelsen bör tagas tillbaka, vi kunna ingå en fredlig öfverenskommelse med tyskarne; detta är min mening4. Det fanns då ingen på Jutland och få i Köpenhamn, som gissade meningen; men Blixen — Hassenpflugs och Bismarcks skötevän — sänder sitt program till Bismarck: Com kungörelsen toges tillbaka, den nya författningen icke antoges och några eftergifter göras i Slesvig, kunna vi då bli omsams? frågar Blixen; gubevars, säger Bismarck, då bli vi nog omsams, jag skall göra hvad jag kan i Frankfurt; det skulle glädja mig att få underhandla officielt härom med baron Blixent.. Med detta intressanta svar från Bismarck springer Blixen omkring till utländska diplomater; han kommer på sin väg äfven till Hall, men denne förklarar, att han hvarken har tid eller lust att läsa Bismarcks bref. Jag måste tillstå, att jag hör till dem, som anse alldeles oförsvarligt att utkasta eftergiftsider åt ett fiendtligt lands minister; jag glömmer aldrig hvad Marsministårens utrikesminister grefve Knuth på sin tid yttrade: Våra fiender ha aldrig fordrat någonting af oss, som icke ett parti i vårt land först fordrat, och hur ringa ansedd baron Blixen än är här hemma, så betraktas han dock ännu såsom ministeraspirant! Men hvad som måste öfverraska är, att det parti, som förut ifrigt yrkat på handling och bekämpat eftergifter, nu sluter sig med två representanter — och framdeles säkerligen med hela flocken — till Blixen, och går in på att uppskjuta antagandet ef författningen. Trodde man på krig, skulle detta ej ha skett, men hatet till den nuvarande ministeren är så blindt, att bondevännernas parti tillsluter ögonen för denimannaminne saknade situationen att kunna oantastadt antaga en författning för DanmarkSlesvig — författningen må nu vara mer eller mindre förträfflig — och i förlitande på att allt kan uppskjutas, kriget undanskjutas eller undvikas, äfventyrar partiet allt, för att störta ministeren, eftergifternas ministere genom — en eftergift af Blixen till Bismarck. Betänkandet öfver grundlagsförslaget är nedslående för sinnet, emedan man midt i allvarets storhet ser den aldrastörsta småaktighet. Det hvimlar af förslag i alla möjliga riktningar, Clausen, Krieger, M. Bruun, Hother Hage söka bana väg för förslaget genom sina ändringar, som icke sträcka sig synnerligen långt; bondevännernas gär hufvudsakligen ut på ett friare landsting och att förskafta folketinget öfvervigten i finansfrågor; det finns förslag, som äro så entaldiga, att man kunde tro att vi vore barn i konstitutionelt afseende; det finns förslag, som äro högst vigtioa och förträftliga i och för sig; men hvad som det kom an på fions icke, enighet, ett enigt beslut: vi skola antaga författningen, men det eller det måste vi fordra. Men sämst af allt är dock slutförslaget, som är framstäldt af Blixen-Finecke, .. A. Hansen och slesvigaren Kryger samt går ut på att uppskjuta antagandet af författningen till dess en sjeltständigt vald församliog för konungariketSlesvig har godkändt den. Misstager jag mig ej, äro orden i dessa herrars motivering, att författningens definitiva antagande vore ett fel, till och med alltför lika yttrandena i det ofvannämnda bismarckska svaret. Fedrelandet tror att regeringen skulle kunna vinna riksrådets slesvigska medlemmar genom att gifva dem en personlig garanti för Slesvigs framtid, d. v. s. genom att göra Regenburg till minister. Hvarje gång det på de sista 5—9 åren varit fråga om en sles vigsk mimster, har departementschefen Regenburg blifvit omnämnd. Han Lar stora förtjenster om den danska styrelsen i Slesvig, han är en seg dansk man, som icke gifver tyskarne så mycket eom en fingerspets; men han är tillixa slesvigsk-byråkrat, som har mycket litet qvar åt den omedelbara demokratien, och det torde vara myceket tvifvelaktigt, om han vill vara minister och om han skall bli en så god minister, som han är depertementschet. Då det är fråga om att gifva slesvigarne en garanti, så är det fruktan för den slesvigska sjelfständighetens för långt gående utveckling, som skall undanrödjas genom en sädan garanti. Det är fara värdt, att regeringen, för att gå utländsk påtryckning till mötes och undanrödja utländsk fruktan för inkorporation, skall utveckla den slesvigska ständerförsamlingens rättigheter, då hon oktrojerar en ny författning; men att till följd af denna farhåga nu afstå från författningen för dessa båda landsdelar, det är verkligen att låta den lilla råttan gå för det man ser den stora; det första, det som står för dörren, är den gemensamma författningen. Att till fredsställa slesvigarne i riksrådet vill säga att tillfredsställa de hederliga danska bönderna Laurits Skau och Hans Kryger, ty riksrådet har en slesvigsk representant, som är böjd för en absolut helstat, en, som svärmar för en konstitutionel helstat, och en, som suckar efter ett utprägladt sjelfständigt Slesvig. Såsom pi finner, är ögonblicket ytterst tryckande; grundlagsförslagets andra behandling skall begynna om måndag. Jag väntar mig icke synnerligen mycket deraf, bitterheter i mängd, men intet synnerligt resultat; allt beror på hvad som kommer att: uträttas mellan andra och tredje behandlingen. Ni torde erinra er, att regeringen till denna sista behandling framlägger förslaget i den form, hon vill ha det, så att det an-j tingen skall antagas eller förkastas. Aro 20 medlemmar eniga om att rösta mot det,: blir det förkastadt; såsom det nu ser ut, är i det icke utan fara att reaktionen och bondea RV :