ha råämnet dertill (såsom Ueland t. ex. kan visa), men den förädlade produkten är det icke mycket utseende till att vi kunna få. Westmanlands läns tidning uttalar sig rörande den skandinaviska frågan på följande sätt: De goda tyskarne få någon gång feberhetta i det tjocka blodet, och då letas, under mycket stoj och skoj, denna fråga oppi förbundsdagens arkiv och behandlas med vederbörlig tysk grundlighet och mångfaldig lärdom. Skada blott att man går så på djupet, att man sätter sig fast och har svårt att komma på det klara igen. De tyska furstarne veta ock att, vid inre förvecklingar, begagna detta Slesvig-Holstein som ett riktigt lockbete att utkasta åt tyskarne, som genast blifva yra i mössan och blåsa upp sig till en patriotism, som icke saknar sin komiska sida. Nu måla deras fantasier med brokigaste färger allehanda slags bilder i molnen, det talas, det skålas, det ropas thoch? för det stora fäderneslandet, som, gudnås, tar sig ganska tarfligt ut i verkligheten, när det afklädes den bondgrannlåt, som det, vid vissa högtidliga tillfällen, sätter på sig, det öfriga Europa till fröjd och gamman. Likväl, trots detta, kan saken dock få en allvarlig sida, då den, såsom nu, kastas fram såsom ett nytt brandämne, till de många, som redan förefinnas, och hvilka snart skola dela vår verldsdel i tvenne läger. Derför är det hög tid att gifva akt på dessa tyska åtgöranden och gifva ett lystringsord till detta folk, som då torde, såsom vanligen förr, lyssna och börja revidera sin fråga igen, för att vid tillfälle åter presentera den. Tyskland hotar nu med en exekution i Holstein. Den 27 Oktober utgick den termin, som det gifvit Danmark. Vi afbida nu utvecklingen och hoppas det bästa. England varnar och förståndiga röster inom Tyskland sjelft höras genomskära den lössläppta stormen. Här i vårt land, som eger lifliga sympatier för Danmark, talas på allvar om en traktat, som kunde vara af den beskaffenhet, att svenskarne en vacker dag finge marschera. Man känner dock icke närmare till denna traktat, som kunde ega oberäkneliga följder för hela norden: det gissas, det skrifves emellertid hit och dit både i den inoch utländska pressen. Utrikes-kabinettet tiger — och inga särdeles tecken till en lifaktighet af det slag som ett väntadt krig alltid brukar framkalla, visa sig här i Sverge. Ett tidningskrig har dock uppstått i Stockholm; — allmänheten, som tagit del af striden, har tagit parti och uttalar sig olika för de åsigter, som kämpa. Vi äro icke bekajade med någon sådan ytterlig hyperskandinavism, att vi konsiderationslöst uttala oss för krigets ultima ratio, ty oaktadt den ridderlighet, som i stora ögonblick besjälar vår nation, tro vi dock att denna ridderlighet lätt kan urarta till ett simpelt don quixoteri, om vi ensamma skulle kasta oss i den olika striden med Tyskland, utan säkra garantier. Innan man inlåter sig 1 ett allvarsamt företag, bör man se till, att förmågan någortunda motsvarar viljan. Vestmakterna ha här pligt att uppträda och ingripa; ty att Sverge—Norge, på deras vägnar och endast till följd af deras uppmaningar, skulle utföra deras mission, är för mycket begärdt med Sverge—Norges resurser. Att prof på lysande tapperhet m. m. här kunde bli tillfälle att aflägga, och äfven komma att afläggas, betvifla vi icke; men den poesi, som kriget eger, får ej komma oss att glömma dess ofta förskräckliga verklighet. Vi reservera oss derföre mot ett krig ända till den stund, då svärdet måste tala och vi befinna oss i samma läger med vestmakterna. Au vårt kabinett tagit nödiga försigtighetsmått, är vår fullkomliga öfvertygelse — och i och med den äro vi lugna. Med någon kännedom om Tysklands antecedentia kunna vi ock vara det: att hota är icke alltid att slå till. Det är, såsom man finner, litet svårt att af denna artikel komma till ett bestämdt resultat i fråga om bladets åsigter. Men då det slutar med att gilla och godkänna regeringens politik i denna sak och uttala den öfvertygelsep, att densamma iakttagit och iokttager nödig försigtighet, så blir deia i hufvudsaken just detsamma, som fw bladet och de flesta andra tidningar, som vitrat sig i ämnet sökt göra gällande emot Dagligt Allehandas omotiverade, onyttiga och vår politiska ställning nu endast försvagande position. Då Westmanlands läns Tidning sålunda yttrar, att den icke obetingadt kan underskrifva våra artiklar, så bekymrar detta oss föga, emedan vi icke heller för någon del vilja underskrifva nämnde W. L. T:s artikel, lika litet som de artiklar, hvari han ifrigare och längre än något annnat blad tycktes yrka att vi ensamma skulle kasta oss i den olisa striden mot Ryssland för Polen, ehuru vi uti bäda frågorna i praktiskt hänseende utan tvifvel stå hvarandra ganska nära. Våra Skrigiska artiklar nu ha i sjeltva verket gått ut på att visa, att genom en fast och värdig hållning kriget troligen kunde förekommas, då vi deremot, om det bryter löst, till följd af omständigheternas makt i alla händelser icke skulle kunna bli främmande och likgiltiga derför. RR