gaste, inom en timma sammandraga tio till tolf tusen beväpnade män. Och till hvad ändamål?4 frågade hertigen amed en forskande blick på S:t Paul. För alt marschera på Louvren, svarade grefven, och tillade med låg, hviskande röst: Allt är redan förberedt och saken skall vara verkställd på ett ögonblick.4 Hertigen af Guise ;jorde en afböjande röelse med handen och sade: Nej, S:t Paul, nej! Ett sådant steg skul!e nödvändigt medföra flera andra. Nej, men om fienden vill orätt bedöma vår återhållsamhet och genom anfall från sin sida framkallar blodsutgjutelse, så få vi se hvad vi skola göra och huru långt händelserna må leda oss. Jag vill härmed icke hafva sagt att vi ej må fortsätta vårt barrikaderande ända in på Louvrens portars ty sådant blefve blott en försvarsåtgärd, dertill vi äro fullt berättigade. Jag ber er tillika se till, att vi ej förlora något af den fördelaktiga ställning vi för närvarande innehatva, ty man vet aldrig hvart äfven den minsta motgång kan leda i sina följder. I fall min personliga närvaro någonetädes skulle behöfvas, så sänd mig bud, dock endast i yttersta nödfall. Grefven af S:t Paul tog afsked och vände sig om för att gä; dock dröjde han en stund vid dörren innan han öppnade densamma. Hertigen af Guise satt orörlig qvar vid bordet, stirrande på sitt svärd och utan att synas fösta någon uppmärksamhet detvid att grefven ännu var qvar i rummet. Ett lätt löje öfverfor denne ädlings läppar, då han såg den riktning som hertigens blickar hade tagit, hvarefter han tyst och obemärkt drog sig tillbaka. Ännu en lång stund förblef hertigen orör