orgareståndet ännu icke fattat sitt beslut derom. Dock yttrade sig på förmiddagen blott en talare, hr Cygneeus, emot utskottets förslag. I nästa punkt föreslås Xatt det förbud mot nybyggen: anläggande å öfverloppsmarkerna . de norrländska länen, intilldess undersökning och reglering af desamma försiggätt, som genom K. M:ts nåd. skrifvelse till kammarkollegium den 25 Maj 1860 meddelats, måtte utsträckas jemväl till kronans blifvande öfverloppsmarker i Stora Kopparbergs län samt oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs, Westerbottens och Norrbottens län, att gälla intill dess undersökning försiggått, huruvida desamma i sin helhet eller till någon del må för kronoparker förklaras. Adeln och presteståndet gjorde häri den ändring, att slutet komme att lyda: ?huruvida öfverloppsmarkerna i sin helhet celler de oafvittrade skogarne till någon del må för kronoparker förklaras.t I presteståndet gjordes till en början ett försök att helt och hållet undanskjuta hela skogsfrågan för denna riksdag, så att ständerna blott skulle ingå till K. M:t med begäran om försiag i ämnet vid nästa riksdag, men ståndet beslöt med 25 röster mot 15 att upptaga utskottets förslag till granskning. -pemesan Posttidningen för i går innehåller följande mot nägra ef N. Dagligt Allehandas sednaste uttalanden riktade, efter hvad det vill synas, halfofficiella artikel: I tidningen N. Dagligt Allehanda för den 26 Okt. förekommer en artikel, hvars afsigt uppenbarligen är att, om ett fredsbrott mellan Danmark och Tyskland skulle inträffa, på förhand hafva kastat skulden och oviljan för detsamma på Danmark. Den framhåller nemligen med särdeles styrka ?den försonliga stämningen å Tysklands sida; förbundets afsigt att lösa den föreliggande frågan på frediig väg?; den i tidningen Saturday Review förekommande, efter Allehandas uppfattning välgrundade och som det synes väl behöfliga varning till Danmark att icke spänna bågen för högt och attindraga sina bundsförvandter i ett onödigt krig?, o. 8. v. — Utan att vi i öfrigt vilja inlåta oss i en polemik rörande den densk-tyska frågen i sin allmänlighet, torde det ej vara skadligt att gifva Allehandas läsare en föreställning om den sakkännedom, som ligger till grund för nämnde tidnings artiklar i denna fråga, och torde vi för detta ändamål endast behöfva anföra ett faktum, som har en helt annan betydelse än de tidningsartiklar Allehanda möjligen till stöd för sin mening kan åberopa. I förbundsdagens möte den 29 Oktober afgaf den danska regeringen en förklaring, hvari det, — sedan regeringen tillkännagifvit sin beredviilighet att med förbundet för handla om patentet af den 30 Mars, hvilket derföre endast tillägges en provisorisk karakter, — bland annat förekommer följande: Allt hvad det höga förbundet skulle kunna uppnå genom en exekution i Holstein och Lauenburg, kan således lättare och fullständigare åstadkommmas på den lugna öfverenskommelsens väg; ty, den kongl. regeringen upprepar det, den är villig att gå förbundet till mötes i hvarje punkt, hvari den för förbundsländerna fordrade sjelfständighet och deras lika berättigade (Gleichberechtigung) icke redan må anses tillräckligt betryggande.? — Detta hvad angår tvistefrågans federala del. — Hvad åter dess internationella delar beträffar, tillkännagaf Danmarks representant samma dag till förbundsdagens protokoll, att danska regeringen anser den endast på underhandlingens väg kunna erhålla en fredlig lösning, och i sådant afseende sluter sig till den af lord Russell i dess depeche af den 29 September uttalade mening, att underhandlingarne härom skulle få ökad utsigt till framgång, om de egde rum under medverkan af de makter, som undertecknat Londonerprotokollet. Således: i de delar, der förbundet har åtminstone ett sken af rätt att befalla, underkastar sig Danmark dess beslut; i de delar äter, der tvisten endast genom krig eller underhandling kan slitas, emottager det medling af de makter, som undertecknat Londonerprotokollet. Är det då verkligen Danmarks fel, om ett fredsbrott skulle komma att ega rum? Och månne det är Tyskland som lemnet de största bevisen för sin försonliga stämning? Vi erkänna otvunget alt ofvan anförda förhållanden ej voro kända, då den anmärkta artikeln i Dagligt Allehanda förekom; men den danska regeringens bållning har ej genom den framstått i något hänseende förändrad, och det är om denna tidningen följaktligen gifvit sina läsare en falsk föreställning.? Danmarks svar till Tyskland, som den 29 Oktober aflemnades till förbundsdagen i Frankfurt, föreligger nu i sin I elhet och har denna lydelse: Den af den höga förbundsförsamlingen under den 1 Oktober beslutade exekutionsåtgärd skall framkalla utförandet af förbundsbesluten af d. 41 Fohrnarij och 192 Anoneti 18589 af Ad QR Margo