Aftonbladet – 3 november 1863, sida 2

utan ock Polens, måhända äfven Venetiens, befrielse kan komma att framgå. Ty det! är icke sannt, såsom man har uppgifvit, att Ryssland ensamt är barbarismens härd, den har äfven djupa försänkningar i Tyskland (om Frankrike och England, i stället för! Tyskland, vore grannländer till Polen, så: skulle befrielsekriget derstädes i de), och vi ögonblick hafva ett annat utseende), och vi unna gerna vårt fädernesland den äran att jemte Danmark taga initiativet till en kamp, som i första rummet angår Tyskland, men som äfven kommer att gälla Ryssland, försåvidt den riktades mot despotismen, mot det båda dessa länder utmärkande begäret att underkufva och förtrycka främmande nationaliteter, och som i följd deraf ganska lätt, hvilket äfven på den senare tiden blifvit antydt såväl i diplomatiska aktstycken, som af den utländska pressen, kan leda till eti allmänt europeiskt krig, hvarförutan det är föga troligt, att de i så många hänseenden invecklade förhållandena kunna på ett tilliredsställande sätt ordnas. Men om Sverge nu drager sig tillbaka, om tyska krämarintressen, liksom i fordomtimma, lyckas öfverflygla Sverges sannskyldiga intressen, då skjules skandinavismen åsido för en längre tid, och en sådan tilldragelse skulle vi betrakta som en nationalolycka. Nordens framtid och styrka är beroende af dess enhet.