Aftonbladet – 3 november 1863, sida 2

som möjligt, och detta problems lösning har yckats dem förnämligast genom användanlet af qvinnoarbete, Det är nemligen utelutande qvinnohänder, som fortskaffa och mottaga telegrammerna. — En korrespondent från Köpenhamn till en norsk tidning skrifver, bland annat: Vid universitetets fest på konung FreIriks födelsedag hö!l professor Clausen ett al, hvari han anställde en jemförelse meljan universitetslifvet i en hutvudstad och i mindre städer. Härvid hade han naturligtvis isynnerhet de svenska universiteterna i sigte och skildrade mycket vackert det akademiska lifvet i dessa gamla tysta lärdomssäten med deras vördnadsvärda minnen, men kom likväl — sedan han vägt hufvudskälen mot hvarandra — till det slutomdömet att Köpenhamn har mycket större fördelar än Upsala och Lund. Han utvecklade bland annat det farliga i lärdomens sjelfförgudning och försjunkande i småaktighet och ensidighet, med glömska af lifvets fordringar och den sanna, genomgående folkbildningens värde, hvilken (sjelfförgudning 0. s8. v.) så lätt blifver följden af småuniversiteternas klosterliga ensamhet och den som oftast der rådande lärda skråandan. Såvidt jag hörde, nämnde han icke Kristiania, som han icke känner personligen, hvaremot han just denna sommar besökt de svenska uni versiteterna. Men ehuru stort och rikt Kö penhamns universitet än är, så märkes lätt att det är alltför ensligt och att det mycket saknar det friskare, mångfaldigare och mera fruktbara lif, som skulle blomstra om en innerligare, jemnare och Hifligere beröring egde rum mellan nordens högskolor. Emellertid visar sig nu större behof än förr att följa brödralandens andliga idrotter.? Sedan korrespondenten omtalat hvilka svenska och norska tidningar m, m., som Köpenhamns studentförening håller, skrifver han: 4I den skandinaviska bokhandeln sade man mig att goda norska skrifter numera alltid blifva spridda bland danska läsare och att dessa äfven mer och mer vända sig till den svenska litteraturen, hvartill M. Ham merichs svenska läsebok har mycket bidragit. Denne förtjente förfettare har äfven under tryckning en dansk läsebok för svenskar. Samfärdseln mellan Sverge och Danmark är lifligare än någonsin. Ångfartyg gå 6—7 gånger om dagen mellan Sundets stränder, och på alla offentliga ställen hvimlar det af svenskar. Köpenhamn är i verk: ligheten södra Sverges hufvudstad i allt, utom i statsrättsligt hänseende, och skulle utan tvilvel knnna lyfta sig till vida större inflytande som handelsstad, om regeringen blott ville göra sitt till för att spränga de fjättrar som ännu hämma samfärdseln.4