Aftonbladet – 2 november 1863, sida 2

nast underkasta mig. Men dessa motstån. dare synas mig vara uppretade och ursinniga till den grad, att om vi utan vapen falla i deras händer, vi blifva mördade al lesammans utan att ni eiler någon annan förmår hindra det. Jag har vidtagit mina försighetemått. återtog Brissace. Här har jag nycklarne till slagtarkuset, hvarest ni skoll finna skydd emot hvafje anfall. Ni begriper väl, att jeg icke kan inlåta er uti deona fasta bygg nad, som lätt skulle kunna begagaas så. som en fästning midt i hjertat af Paris, med mindre än att ni förut lemnar vapnen ifrån er. Föröfrigt ansvarar jog, vid mitt hedersord, för er säkerhet. Ett drag af tilifredsställelse, som härvid öfverfor officerns ansigte, ådagalade hvad han förut hvarken genom ord eller med depv minsta min låtit märka, huru väl han insåg, i hvilken svår och farlig belägenhethan befann sig. Er önskan skall efterkommas, min herre, svarade han utan betänkande; och medan Brissac öppnade portarne till slagtarhuset, började schweizarne att koppla sina evär midt på torget, under högljudda fröjderop från folket på alla sidor, hvarefter soldaterna i god ordning inmarscherade i den åt dem erbjudna tillflyktsort. Brissac bugade sig artigt för deras befälhafvare, som sist af alla drog sig tillbaka, och sade: Till namnet är visserligen det bus, i hvil ket ni nu söker en tiliflykt, icke mycket inbjudande; men jag hoppas att ni skall finna detta slagtarhus vida att föredraga framför det, utur hvilket jag lyckats befria er och ert folk.ft Markisen af Briesac lät uppställa sin vakt af borgargardet för att skydda schweizarne och taga vård om deras aflemnade gevär, hvarefter han gick vidare med Carl of Montsoreau, för att stilla oroligheterna i andra delar af staden. Under vägen yttrade han skrattande: Konuvgen har alltid brukat eäga om mig, att jag dugde till ingenting, hvarken till lands eller till sjöss. Jag hoppas, att han i dag skall inse, att jag duger till något, älminstone på gatorna. Carl af Montsoreau iakttog under vägen, med hvilken omsorg och klok beräkning folkets försvarsanstalter öfverallt voro ordnade, och ban kunde icke undertrycka den tanken, att mera erfarna ledare, än stadens myndigheter och styresmän, här varit verksamme. På alla gator var folket i rörelse, men stadens särskilda delar och isynnerhet de vigtigaste punkterna voro skyddade at