Aftonbladet – 2 november 1863, sida 2

hade något skydd emot elden; och hela torget var insvept i eu tjock krutrök, emellan hvilken blixtarne framlyste som vid ett fyrverkeri. Så snart Brissac anlände, upphörde ge: nast på hans ordres skjutningen vid den första barrikaden; hvarefter han, utan den ringaste tvekan sprang upp på densamma, svingade sin hatt i luften och befallde med hög röst, att elden skuile inställas. Detta efterkoms äfven så småningom, dock vexlades ännu någun stund derefter ett och annat skott, få alt Carl af Montsoreau, som skyndade sig öfver torget, för att till den motsatta barrikaden framföra samma ordres, blef derunder lätt sårad i armen ef en från något fönster afskjuten kula. Till all lycka bar det svärdsgehäng, han genom Bris:acs bemedling erhållit, ligans färger med det Lothringska korset framtill; och folket vid barrikaden ätlydde genast hans tillsägelse. Efter fullbordandet af detta uppdrag, återvände han till Brissac, som nu äfven kommit fram på torget och, i hertigens af Guise namn, bjöd allmänt stillestånd, med den påföljd, att äfven skjutningen från fönstren upphörde. Schweizarne hade genast inställt sin eld, mer än glade alt kunna emotse slutet af en massacker, som redan kostat dem femtio till sextio döde, utom ett ännu större antal särade. De efterskickade nycklarne framfördes nu till Brissac, som, beledsagad af den unge grefven, med hatten i handen framträdde till echweizarne och möttes af deras befälhafvare. Ni ser, min herre, hur sakerna ståt, gode Brissac till honom. Det är icke möjligt för er att med wramgång bekämpa den ötvermakt, som ni har emot er. tJag medgifver dett, svarade officern. Hvarje gata är en förskansning, hvarje hus en fästving. Jag har icke heller inledt nå gon strid och skulle för lärgesedan hafva retirerat härifrån, om icke de öfverallt uppförda barrikaderna hade hindrat mig. Fiendtligbeterna började genom ett par ifrån fönstren aflossade skott, och antingen detta nu var en öfverenskommen signal, eller folket trodde att det var vi som skjutit, nog af anfallet emot oss blef allmänt och sextio af mitt folk hafva utan ringaste förvållunde från vår sida fått sätta till lifvet. Min herre, jag vet endast en utväg att rädda er och ert manskap, fortfor Brissac. Ni måste genast lägga ned vapen. sOm jeg hede att göra med reguliera rupper, sade officern, så skulle jag ge