Aftonbladet – 2 november 1863, sida 2

— En sjökapten, seglande förbi den obebodda Veirön, norr om Samsö utanför Jutlands kust, blef der varse folk som gålvo tecken att de behöfde hjelp. Han skickade till land en båt med 3 matroser, som funno 4 personer: en herde och hans hustru samt två barn, mycket försvagade af brist på lifsmedel. De omtalade att arrendatorn af ön, sjelf boende på Samsö, hade satt dem öfver för att vakta kreatur. Vid sitt sednaste besök på ön hade han försett dem med mat för 14 dagar och lofvat skicka mera innan den tidens förlopp, men ou voro 4 veckor förflutna utan ait de tätt nägonting mera och utan att de kunnat komma till Samsö, af brist på båt. Förbiseglande fartyg hade ej brytt sig oi deras tecken, och på de sista fyra dygnen hide de öfvergitna menniskorna lefvat af bara gräs och vatten, och de skulle sannolikt ha svultit ihjäl om icke kapten Lauritzen nu förbarmat sig öfver dem och försett dem med hvad de behöfde. — Förhållandet är enmält ho: domaren i orten.