Aftonbladet – 2 november 1863, sida 2

Han kunde ej iakttaga mera än att drottningen tycktes Jlyckligen uppnå palatsets port, medan den plats, som för henne lemnats öppen, der hon framgick, omedelbart åter fylldes af de påträngantie. Just i detsamma yppades ibland folkmassan en stor villervalla, förorsakad deraf att en häst, som någon höll vid betslet ej långt ifrån det ställe der Carl af Montsoreau stod, bief skrämd af ropen eller retad genom beröringen med de krivgstående och började slå bakut. Den, som först träffades af hans hbofvar, var lyckligtvis skyddad af sin rustning, så att han ej erfor annan skada deraf, än att han blef våldsamt kastad till marken; men alla, som: funnos nära derintill, skyndade sig undan så fort de kunde, och ett tomt rum uppstod på gatan. Af denna tillfällighet begagnade sig Carl at Montsoreau, för att komma närmare sitt mål, men i det ögonblick han uppnådde trappan, mötte han merkisen af Brissac, som kom ut ifrån palatset. Denne var klädd i vanlig drägt och utan rustning samt bar ej annat vapen än sitt svärd, men hans ögon iyste af en krigisk eld, och så snart han fick se den unge grefven, fattade han honom vid handen, ropande: Jag är förtjust att råka er här, min grefve. Jag behöfver en mån, som förenar raskhet med lugn och köld. Kom med och hjelp mig ett afstyra ytterligare onödig blodsutgjutelee. De hafva börjat skjuta på nytt derborta. Hör ni der?4 Jag hör det nu, fastän jag hittills icke kommit att gifva akt derpå, svarade grefen. Jeg ville också mycket gerna följa berr markisen, men jag måste först träffa hertigen. Han vet ännu icke alt jag lyc kats återvinna min fribet, och dessutom är jag alldeles obeväpnad. tHertigen kan icke nu tega emot ert, återtog Brissac, fasthällande honom vid armen. Drottningen befinner sig nu hos honom. Ett svärd skall jog skaffa er; kom blott på ögonblicket med mig. Hör på, god vän, lemna ert svärd åt herr grefven, fortfor han till en af de kringstående borgrarne, som genast uppkuäppte silt svärdsbälte och dermed omgjordade Cerl af Montsoreau. För Brissac, som var känd af de flesta värvarande, röjdes godvilligt rum öfverallt, så att ban snart med den unge grefven befann sig utom den värsta trängseln. Skjutningen hördes nu tydligare och syntes äfven tilltega i styrka och utsträckning. Brissac lyssnade ett ögonblick och sade derefter: Det tyckes komma från det nya marknadstorget. Här är skyndsamhet af nö