Försök till vederläggning af baptismens villfarelser, af J. G. L. Bergström. (Eskilstuna 1863.) Författaren uppträder, utrustad med exegetikens och dogmetikens vepen, för sveneka kyrkans lära rörande dopet, emot de baptistiska åsigterna. Ehuruväl näppeligen någon baptist torde genom denna lilla afhandling förmås att öfvergå till den ortodoxa kyrkan, synes den dock eguad att befästa statskyrkas egna medlemmer i deras öfvertygelse, hvilket väl ock utgjort författarens hufvudsyfte. De mänga skiftande neningarne i afseende på dopet kunna måända sammanfattas i tvenne hufvudsakliga, emot hvarandra stridande: Den romerskkatolska, på Tridentinska mötet bestämdt formulerade åsigten, enligt hvilken barnet eller den fullvuxne genom dopet på ett mystiskt sätt förvandlas till ett Guds barn — och den ny — ealvinistiska eller Baptistiska åsigten, enligt hvilken endast tron gör menniskau till ett Guds barn, och man säledes ej är ett sådant förr än man med fullt medvetande blir det. Emellan dessa båda ytterligheter ligger den lutherska kyrkans mening, att hvarken tron elter döpelseakten förmår skapa någonting som ej förut egde sin tillvaro, men att i och genom dopet barnaskapets cviga faktum på ett symboliskt och sakramenterligt sätt inför församlingen förkunnas.