Aftonbladet – 31 oktober 1863, sida 2

— I ett bref från Nora, dat. d. 15 dennes, till Nerikes Allshanda läses: Här är icke brist på läsare och läserisammanmeter. Jag hade mycket hört talas om dessa sningar och begaf mig derföre en qväll för någon tid sedan till ett ställe i staden, der en sådan sammankomst då hölls. Inkommen i det lilla rummet, visade sig för mina blickar en man, klädd i en arbetares simpla drägt, stående på en upphöjd plats, föreställande kateder, och med låg och jemrande röst läsande i bibeln. På i rummet placerade bänkar suto ett temligen stort antal fruntimmer och några karlar; somliga sågo mycket andäktiga ut, suckade och jemradessig; andra åter smålogo och hviskade sins emellan, och en karl sof och snarkade rätt tappert. Sedan talaren slutat, yttrade han till de församlade åhörarne, att, om någon af dem kände sig manad att tala, han då borde upp träda. En man uppsteg då och gjorde en liten beskrifning öfver himmelen huru man der går på guldgator och begagnar sidenklädningar, som icke äro minsta skrynkla eller fläck på — och helvetet med dess evigt brinnande svafvelsjöar. -— Jag hörde för några år sedan omtalas, att en läsare i Lindestrakten skulle hafva sagt, att det var hetare i helvetet än i Gusselhytte masugn, och jag väntade just att den här skulle yttra, att der var hetare, än i t. ex. Perskhytte masugn; men förmodligen var han mera hemmastadd i helvetet än i masugnar. Vidare talade han om sitt förflutna syndfulla lif och uppmanade åhörarne att fly till den evige frälsaren. Till slut gjordes bön ar ett fruntimmer, hvilket derunder oupphörligen, visst hundrade gånger om hvartannat utropade : söte Jesus! mildaste Jesus! — Förliden onsdags qväll var jag också på en dylik sammankomst. Den som då höll föredrag var en norrman. Hvad han sade fick man ej mycket reda på, dels derföre att han talade så fort, och dels derföre att han till en del talade norska. — Icke tror jag, att sådana sammankomster äro skadliga; tvärtom torde de vara nyttiga, ty de afhålla kanhända mången ifrån att tillbringa sin afton på krogen; men nog är det sorgligt att höra föredrag hållas i det största, det skönaste och herrligaste af alla ämnen, religioven, af personer, som icke ens äro mäktiga ett städadt språk, och som komma fram ed hknelser, så löjliga, att hvarje förnuftig menniska, som icke är läsare, ovilkorligen måste le deråt.