Aftonbladet – 31 oktober 1863, sida 2

vor ) emot hvilka den utspända kedja hvilade, voro hinderliga för dess nedfälland vid öppningen. Carl af Montsoreau gjorde sig beredd a med sin täcka följeslagerska krypa unde kedjan sådan som den var, då just i de samma rop hördes ifrån den motsatta sida af gatan: Drottningen! Drottningen! Letv den goda drottning Catharina! och på a etånd syntes, omgifven af flera obeväpnad tjenare och peager, en utaf den tidens obäk liga, förgyllda karosser, som med stor våd både för sig sjelf och dem som sutto i der af sex förspända hästar drogs fram öfver d halffärdiga barrikaderna. Vid ankomsten till den barrikad vid hvil ken Carl af Montsoresu stannat, måste vag nen emellertid hålla, och borgrarne vägrad enständigt att undanrödja densamma, osk tadt enkedrottningen, som i allmänhet stoc ganska väl hos folket, förnyade gånger bc derom, under förmälan att hon ville omedel bart begifva sig till hertigen af Guise. Som liga nekade helt tvärt, medan andra försä krade att de omöjligen kunde efterkommt hennes önskan, emedan dertill fordrades flere timmars tid, och den sig så kallande Cha mois, som ej tycktes vara angelägen att blifva bemärkt såsom de upproriskes chef, höll sig töreigtigt på afstånd, utan att blanda sig i saken, I detta ögonblick blef Catharina af Melici varse Öarl af Montsoreau och gaf ho. oom en vink att närma sig till vagnen samt tirade så snart hon kunde göra sig hörd af onom: Förmodligen lärer ni min herre be: inna er här i bertigens ärenden ?4 Icke så alldeles, ers majestät, svarade kf) På franska barrigues, af hvilket ord benämningen barrikad färer härledas,