Aftonbladet – 31 oktober 1863, sida 2

på stället. Maonen svarade nekande, me syntes något tveksam i sin vägran att släpp: fram den som sade sg känna dessa blan folket högt ansedde och uppburnå personer I detta ögonblick fick Carl af Montsorea sigte på en officer, hvars utseende han igen kände ifrån den tid då han uppehöll sig ho hertigen af Guise. tDer går herr af Bois-dauphin, ropad han ifrigt. 4I himlens namn kalla honon hit för alt göra ett slut på deesa ledsamm: underhavdlingar. Mannen tycktes icke för stå om hvilken han talade, men den ungt grefven fortfor visande med handen åt de håll han åsyftade: Den der officern de borta med den höga röda plymen. Hans önskan framfördes ögonblickliger och officern infavn sig vid barrikaden. Car af Montsoreau tilltalade honom under nam net Bois-dauphin, och bad honom att fö slippa fram samt tillade med läg röst, at han hade med sig i sällskap en Guisiska hu. sets anförvandt, fröken af Clairvaut, som nyss lyckats fly utur det fängelse der hon af hertigens fiender hållits inspärrad, och nu af trötthet och fruktan var alldeles upp: gifven. Officern svarade: Min herre ni misstaget er om person. Jag är ingen ädliog utan heter helt rätt och slätt Chamois; men jag åminner mig mycket väl atf hafva sett er i Soissons. Ni är hr grefven af Logeres, icke sannt? Grefven gat ett jakande tecken och Maria af Clairvaut såg upp till honom med en blick af återvändande tillförsigt och hopp. Oflicern ropade i detsamma till sitt folk: Ned med kedjan, mina vänner! Vi hälla här på att utestänga personer eom hertigen af Guise är högst angelägen att få återse. Männen skyndade att lyda, men de tun