ria af Clairvaut drog honom med sig åt si dan och föreslog alt försöka taga en omväg öfver någon af sidogatorna. Äfven han in säg att ingenting annat äterstod, och vek a inåt en smal gata till venster. Här mötte dem samma slags skådespel. Soldater funnos der visserligen icke, mer väpnade borgare hvimlade på alla sidor och barrikader uppbyggdes der och hvar. Då dessa emellertid ännu icke voro färdiga, gjordes ingen svårighet för våra flyktingar att komma fram, Ån ung borgare, som ar. tigt hjelpte Maria af Clairvaut att stiga öfver en uppstapplad stenhop, anmärkte skämtande, att af sådana små fötter, som hennes, barrikaden icke lopp någon fara att rubbas eller skadas, och en gammal man, som höll på att rulla fram ett tungt fastage för att dermed fylla ett tomt rum i den pågående byggnaden, hejdade sig derme för alt låta henne komma igenom, och yttrade med en vänlig nick till henne och hennes älskare: 4Gå hem, godt folk, för henne snart i säkerhet unge herre, här är icke rätta stället för sådana fina damer.4 Detta var allt som hände dem intill dess de åter kommo fram till en färdigbyggd och ordentligen bevakad barrikad. Här affordrades lösen i en lika barsk ton som tillförene, och den unge greiven, som nu ville bereda sig väg till hvad pris som helst, var fast besluten att hellre gifva sig fången åt folket, med begäran att blifva förd till hertigen af Guise, än alt längre låta drifva sig fram och tillbake ifrån den ena barrikaden till den andra. Han erinrade sig dock bärvid lyckligtvis den artighet som blifvit honom bevisad af Chapelle Marteau vid hans första besök i Paris, och ban frågade den som fordrat lösen af honom, om icke nämnde person eller herr Bussi le Clerc befann sig