Aftonbladet – 29 oktober 1863, sida 3

sträng och byggningen i sin helhet mörk och dyster. Dock innefattade en stor del af densamma, som kallades superiorns våning, åtskilliga rum, ämnade att emottaga tillfälliga gäster, mestadels damer ef den högsta rang, hvilka tidtals önskade draga sig tillbaka från verlden för att få mera egna sig åt Gud och sitt eget bjerta, än som var möjligt i en stad, så beskaffad som Paris. Sådan var ursprungligen dessa rums bestämmelse och ändamålet med deras inredping; men vi veta hburu allting, som af menniskor handhafves, under tidens lopp undergår förändringar. Rummen hade från början varit högst enkla och tarfliga, men pryddes nu af dyrbara möbler; de besökandes bord, Bäsom det kallades, hade blifvit skildt från klostrets gemensamma refectorium; kockar och vinskänkar gjorde der sitt bästa att tillfredsställa de läckraste gommar ; och med undantag af de vigda nunnorna, hade alla de, som sökte en fristad i ursuNnerklostret, icke skäl att beklaga sig öfver några svåra försakelser, utan kunde i dess enslighet föra samma lefnadssätt som ute i verlden, med den fördelen tillika att efter behag undandraga sig umgänget med personer, som eljest trugade sig på dem. Ett at de vackraste rummen, kanske vackrare än det af enkedrottningen sjelf bebadda, hade blifvit upplåtet ät Maria af Clairvaut under hennes tvungna vistelse i denna boning. Hon bevakades icke heller med någon stränghet, fastän likväl nödiga försigtighetsmätt voro vidtagna för att hindra henne att fly derifrån eller meddela sig med någon utom klostret. Tjll detta rum ledsagades hon af abbedissan, efter det möte som hon haft med Carl af Montsoreau; och oaktadt den goda frun sjelf icke var fullkomligt skild från alla jordiska lidelser, trodde hon det vare sin