begärde att blifva fördjtill hennes majestät erhöll hon det besked, att drottningen ännu icke återkommit ifrån det kongliga slottet. Den följande dagen förflöt på samma sätt. men den tredje på morgonen började äfven inom klostret att sprida sig nyheten om oro. lighetsr, som föreföllo i staden. Portvak. terskan och de tjenande gystrarne hade åtskilligt härom att berätta för nunnorna, och ibland dessa voro ett par, hvilka med den vackra fången blifvit mera förtrogna och som nu till h nne framförde hvad de fått höra. Första nyhet, som bragtes till henne, var att alla vakter på gatorna blifvit ombytta och fördubblade under den förflutna natten, samt att den heliga ligan och hofvet stodo i vapen emot hvarandra, bevakande den ena den andras alla rörelser. Dernäst berättade en af nunnorna om ett rykte, att hertigen af Epernon skulle haft för afeigt att låta mörda hertigen af Guise utanför porten till klostret, då han kom att besöka enkedrottningen, och vidare sades det, att hertigen af Guise skulle hafva svurit, att icke gifva sig någon ro, förrän han ryckt kronan från Henriks bufvud och öfverlemnat den till kardinalen af Bourbon. Härpå följde underrättelsen, att en stark trupp schweizare hade inryckt i staden och framtågat gatan S:t Honor6, utan sin vanliga musik och utan att ens låta röra trumman. En timma sednare hette det, att hertigen af Guise hotades med omedelbart anfall af både franska och schweizergardet, som skulle tillfångataga honom i hans palats och föra honom ut på Gråvetorget att halshuggas; en annan framställning var, att han skulle skjutas af en lönnmördare ifrån något af fönstren midt emot, så snart han vå: gade sig ut ifrån palatset, och någon hade j sagt; att Villequier lyckats genom sin kock Laneque smyga gift i hans aftonmåltid, så