Till bättre lottade medmenniskor vänder sig en fattig, sjuk och ofärdig enka med två små barn och beder ödmjuka:t om någon ville förbarma sig och underlätta hennes tryckande börda med en aldrig så liten skärf, emedan det är den tiden att hyran skall betalas och flyttning förestår. Om ingen skulle räcka en hjelpsam hand, så blir jag förgången uti mitt elände, ty jag står i skuld för förra hyresqvartalet och barnen gråta efter bröd; dessutom har jag att frukta att blifva hbusvill till den instundande vintern, och ved fattas lfven. Jag kan eller förmår ej något vidare än innesluta i mina böner alla ädelmodiga och barmhertiga menniskor, som vilja räcka mig en hjelpsam hand. Lista och betyg finnas framlagda på Aftonbladskontoret.