Aftonbladet – 28 oktober 1863, sida 2

polis är så föga fruktansvärd för nationalregeringens.? Om denna märkvärdiga nationalregerings sednaste omorganisering innehåller en korre spondens från Krakau till Patrie följande underrättelser : ?Nationalregeringen har nyligen blifvit omorganiserad. Mieroslawskys utnämnande , gaf signalen till denna allmänna omstöpning. Vissa personer torde utan tvifvel häruti vilja fiana ett bevis på tvedrägt emellan Poleckarne, ett tecken till inre tvister och konfbkter emellan personliga ärelystnader. Men dessa personer uppfatta endast en obetydlig sida af frågan. Otvifvelaktigt förefanus det redan vid revolutionens lörsta början tvenne partier: det ena, hvars tro på den nationella sakens seger icke vet af nägra hinder, och ett annat, hvars försigtighet stäfjar deras patriotism. Det förra tror, att Polen kan handla på egen hand, far da se, och sjelf återsinna sitt oberoende; det andra, med blic karne fästade på Vestern, väntar snarare sin räddning af en främmande intervention. Den förändring, som nyligen egt rum inom naionalregeringen uivisar i sjelfva verket en öfvervigt uti inflytande hos det förra partiet, men den tillintetgör allde!es ieke det sed nares. Förändringen betecknar framförallt att den nationella rörelsens ledare förtwifla om diplomatiens hjelp. Då man såg vintern närma sig utan att Polen erhållit nå gonting annat än ofruktbara yttringar af sympati, (hvilkas vigt för framt.den de föröfrigt erkänna) reste sig bandlingens män och sade: Hvad ha vi ytterligare att vänta utifrån? Btt folk, som icke eger tillräcklig kraft att sjelf återvinna sin frihet, är ej densamma värdigt. En nation, som mangrannt reser sig, beredd til hvarje uppoffring, och fast besluten att segra eller dö, är viss om segern. Hvad gjorde väl Grekerna då de efter långa seklers träldom och demoralise ring grepb till vapen? Deras ställning var föga bättre än polackatnes och det moskovitiska barbariet ger det turkiska ingenting efter. De mätte icke faran förr än de gingo att möta henne. s Det var en förfärlig kamp. Å ena sidan blodbad och mordbrand; å den andra en sjelfuppoffring utan gräns och utan undentag. Den gamle Marco Botzaris tågade i striden med sina fem söner. Han försvasade fosterlandets klippor den ena efter den andra, hans barn föllo i slagtningen det ena efter det andra, och sjelf stupade han jemte dem. Men hvad gjorde det? Efter honom följde en annan och så ytterligare en annan ända tills Europa omsider blef nödsakadt att träda emellan för att ge sin sanktion åt den grekiska nationaltetens verk. Vi vilja göra detsamma som grekerova; hvarje medborgare skall bli en Botzaris; hvarje på slagfältet fallen hjelte skall finna en efterträdare och jen hämnare, ända tills omsider den sista moskoviten skall ka blifvit förjagad från Polens jord, ända tills Europa, som vi rädda undan barbariets infall, gjort för oss hvad det ojorde för grekerna. Dessa äro de nu rädande ideerna; och detta utgör förklaringen till den inom nationalregeringen vidtagna förändring. Man tror ej längre på diplomatiens verksamhet. Uppresningen tager nu en annan riktning. Anda till våren komma ej längre talrika kårer att operera, utsn blott smärre afdelningar af högst 100 man, hvilka oupphörligt skola oroa ryssarne samt afskära alla slags kommunikution:r. Nationalorganisationen, kom missarierna, gensdarmeriet skola fördubba sin kraft och verksamhet. Hvad kunna väl ryssarne företaga sig när landets hela yta betäckes af dessa band, när bönderna rese g i massa, och uppresningen omslingrar ienden med sina tusentals nät? Tro icke. att jag här tecknar en tafla urinbillaingens verld. Planens verkställande har redan tagit sin början. Nationeos alla lefvande krafter skola sättas i gång, och ingen fosterlands vän hyser något tvifvel om, att så mycket hjeltemod icke blifvit offradt förgäfves.?