Aftonbladet – 27 oktober 1863, sida 2

gång, men utan att det lyckades få klart i hvarken det ena eller andra. — I Göteborgs Posten skrifves den 26 Oktober : En elakartad sjukdom har, enligt till konungens befallningshafvande ingången rapport utbrutit bland svinkreaturen i Odsmåls socken. De af dessa djur som blifvit angripna af denna sjuk dom hafva vanligen efter 12 till 48 timmars förlopp dött, sedan de under denna tid oupphö ligt legat gapande. Vid sönderskärning af köttet har detta befunnits mörkblått (hvaraf allmogen i gocknen tagit sig anledning benämna sjukomen kolera), dock mindre åt sidorna, men vid ryggen hafvande det vanliga utseendet, Det tarmärne vidsittande fettlagret har befunnits blod rödt. Länsdjurläkaren är i anledning ordrad att afresa till nämnde socken och med afseende å sagde kreaturssjukdom vidtaga nödiga åtgärder. — Från Westervik skrifves den 24 Okt : Det torde vara få år tillförene som i höstm naden haft så mycket sällsynt och anmärkningsvärdt inom växtriket att förete som detta. Efter benägen uppgift äro vi i tillfälle meddela att i Windö trädgård plockas törnrosor af buskar som s i våras och hvilka nu stå folla med knopp, ket der dagligen fourneras med färska spritärter samt att caprifolium är i blomning. I staden och dess närhet finnas äfven friska rosor på både stora och små ute växande törobuskar. Vore således icke de mörka aftnarne, så kunde man nästan tro sig ännu vara i Augusti — GöleborgsPosten uttalar sin förundran öfver norska Morgenbladets yttranden i den skandinaviska frågan, men vi tro att vår vän i Göteborg något missförstår det norska bladet, som väl ansett sig böra något omtala de betänkligheter med afseende på fredens bevarande, :som naturligtvis måste finnas inom ätskilliga klasser, men dock ieke opponerat sig emot ett värdigt och kraftigt uppträdande från regeringens sida, om så behöfves. Göteborgs-Posten vltrar : — Det är nu tillräckligt att säga, att då man, såsom norska Morgenbladet, uppträder emot regeringens beslut att äfven materielt understödja det hotade Danmarks integritet och oberoende, handlar man ganska besynnerligt. Regeringen har i denva fråga ej haft i Norge mera än en enda opnionsyttring att stödja sig vid. Såväl norska stortinget som på den tiden äfven norska pressen hafva med en enstämmighet och beslutsamhet, som ingaf oss glädje, uttalat sitt gillande af regeringens hitills följda skandinaviska riktning i dess nordiska politik. Hvad är naturligare än att regeringen, såsom fullt konstitutionel statsmakt, måste följa den så lunda angilna vägen, och detta så mycket hellre som regeringen sjelf alltsedan konung Oscars tid gått i spetsen derför? Då nu regeringen står färdig att äfven i dåd gifva kraft åt sin inslagna pohtik, öppnar en del af norska pressen opposition mot regerin gen. Det opassande uti ett sådant handlingssätt ligger klart i dagen, det opolitiska deri kan Jätt inses, då det ingifver våra an tagonister tron på en söndring, som ej finnes till, och med detsamma större djerfhet i dess framträdande. Det onyttiga är äfvenledes synbart, alldenstund detnuen gång för alla är en afgjord sak, att Sverge Norge mobilisera 25,000 man i samma ögonblick tyska trupper rycka in i Holstein och Jåte dem rycka emot dessa sednare, om de gå. öfver Eidern. Vi beklaga, att norska Morgenbladet varit nog taktlöst att göra opposition i närvarande stund, men glödja 088 öfver att andra norska organer tänka annorlunda.?