Aftonbladet – 26 oktober 1863, sida 3

LORDAGENS AL TVINE MEANS Ridderskapot och adeln. Statsutskottets utlätande n:r 196 tills anledning af K. M:ts proposition, attti af kavalleriets styrka Smålands husarer måtte afsitta och i stället Westgöta regemente ånyo uppsitta samt att rikets ständer måtte till K. M:ts disposition ställa dels den vakansafgift, som kan I komma att erläggas för tillfälliga karlvakanser från den tid K. M:ts beslut om Westgöta regementes uppsittning kungöres och intill dess upp: sittningen sker, och dels de besparingar, som pi befälets afiöningsmedel under samma tid upp: stå. Härom uppstod en diskussion, som upptog nästan hela plenum. Vi redogöra för densamma endast i största korthet, enär en stor delaf hvad som derunder förekom endast utgjorde ett upp: repande af de yttranden, hvilka medföljde remissen till statsutskottet, hvaraf hufvudsaken återfinnes i Aftonbladet för den 20 Maj innevarande år. Hr D. L. Silfverstolpe uppläste samma längre skriftliga anförande som vid ofrannämnda tillfölle, dermed viljande bevisa att förslaget vore ur strategisk synpunkt vådligt, skulle falla sig mycket dyrt och ej leda till det åsyftade ändamålet. Motsatte sig derföre helt och hållet smålänningarnes afsittande och ville att man skulle åta K. M:t afgöra om något annat regemente behöfde uppsitta. Hr b. Knorring anmärkte att K. M:t har enligt grundlagen rättighet att när kontrakterna äro tilländalupna låta regementen åter uppsitta till kavalleri, deremot icke att låta regementen afsitta till fotfolk, och visade de vädor, som kunde medfölja en successiv afsittnivg. IHuru skall ryt taren få håg att lära sig fotexercis eller rektyterna att lära sig kavalleriexercis, då de veta att de äro dömde ti!l afsittning. Förslaget hade tfven i strategiskt häneeende stora o Egenheter. Genom ökade vakansafgifter skulle den föreslagna tillökningen kunna underhållas. Tidpunkten att verkställa en så vigtig förändring vore ej rätt väl vald, då så digra moln hota vid den politiska horisonten. Talaren föreslog de före au ri kets ständer, ehuru fullt öfvertygade om vigten af det ifrågavarande ämn t, för närvarande icke måtte bifalla K. M:ts förslag Hr M. Brakel framhöll äfven nödvändigheten af att öka kavalleriets styrka och ansåg att vilj till och med behöfva minst 1000 man nya ryt tare, men kunde icke gilla det föreslagna sättet. Man kan lika litet begära att rytteri, som är dömdt till att afsitta, skall kunna hafva intresse 4 för vapnet, som att den till döden dömde skalllij bli en god medborgare. Skulle likväl icke ve-j! lat motsätta sig förslaget om vi egde någon an ledning att rakna en fång följd at fridfulla år. Ansåg äfven att genom vakan gifternas ökande I? skulle man kunna vinna det föresatta målet. Yri I f 8 kade derföre afslag på förslaget om husarernas afsittande samt att IN. M:t måtte tillerkännas rätt att låta Westgötaeller något annat afsntet regemente åter uppsitta Grefve ef Ugglas yttrade sig för bifall. Landtförsvarskemiten, som icke förbisett olägenheterna, hade betraktat saken från synpunkten af hela armens organisation icke från något särskildt vapens. Ett regemente borde icke vara splittradt 1 2 olika vapenslag utan utgöra en milittrisk enhet. Visserligen hade det varit önskl:gast att man kunnat uppsätta en värfvad trupp och, ifall medel dertill kunde beredas, skulle talaren vara j; den förste att biträda ett sädant förslag. Det största olägenheterna vore att i händelse af etti:; krig ett större antal vakanser funnes vid West 1: göta regemente: På der högsta olämpligt vore i 1 1 hr Björcks förslag i hans reservation, eller att ett af Östgöta regementen skulle uppsitta; de återstående 1200 man räcka icke till såsom stam för denna provinsg talrika beväring. Beslutades ett afslag, anhöll talaren att man ktminstone icke. måtte bifalla hvad hr Brakel föreslagit. Grelve E. Sparre önskade äfven helst att tillökningen blefve värfvad, och förvånades att komiten ej kommit på den tanken att genom augmentsräntornas indragning söka. realisera denna ide. Åläggandet af ny rustningsskyldighet skulle uppväcka starkt missobje och det vore derföre bäst om sådant kunde undvikas. För en del af Westergölland skulle :ustningen åtminstone blifva j i hög grad betungande. Yrkade återremiss. Hr Reuterskjöld Lemöite hr Silfverstolpes anförande, förklarande att denne gjort sig skyldig till öfverdrifter, och ansåg att motståndarne icke rätt fästat sig vig regeringens organisationsplan. Försvarade det indelta kavalleriet och anhöll om bifall till förslaget. Hr Stedt lade om indragning af augmentsI räntorna m. m. Hvad han egentligen yrkade ; kunde referenten ej uppfutta, men tror att det gick ut på bifall. Hr Brakel fick ånyo ordet och bemötte grefve I af Ugglas i hvad denne anfört angående olämpligheten af ett regementes indelning i olika vapen Bataljonen är nemligen den taktiska en-j, eten, regementet blott en konomisk indelning. , Ett regemente kunde alltför väl bestå af 1, 2,3, ja till och med 4 bataljoner. Det vore ingen fara att minska Östgötarne, ty man kunde för-C vandla båtsmännerna, sora tillsjötjenst äro odugjs liga, till infanterister. Talaren ville icke gerna ingå i det patetiska, men kunde dock ej underJåta att framhålla de stora minnen, som äro för enade med Smålands husarer, och framhöll i varma ordalag att man borde vara varsam med dessa minnen och betinka sig innan man bort, tager en kår, i spetsen för hvilken vår och kanske verldens störste konung stupat vid Litzen. Hr 0. Björnstjerna trodde ej att indragningen af augmenrtsränto vure å fördelaktig som vakansafgifternas förhöjande. Framlade statistiska beräkningar, enligt hvilka rusthållarne vid de afsutna regementena icke betala 10 öre om dagen för att slippa underhålla och sköta en häst. Om vakansafgilten bloit höjdes från 7 till 12 tunnor, som vore långt ifrån obilligt och ingen rusthållare skulle tve tt betala, åstadkommes ungefär 13,00 tunnor ärligen, motsvarande mer än 150,000 rdr, hvarmed den föreslagna tillökningen kan såsom vfvad uppsättas. Likväl böra alla vakansafgifterna förhöjas innan den nya styrkan beslutes. Tal. framstöltde ett nytt förslag, hvars ordalag finnas införda på annat ställe i tidningen och utgående derpå, att Små-Iy lands husarer skola qvarsitta, men att Kongl. OR Ta 9 Ge or Maj:t må oppdaragas att läta bestämma vakansjs afgifterna will ett belop not:varande jh det onus, hvilket de ersi bereda It kavall förstärkande genom indelt eller v vad trupp. H I detta förslag förenade sig grefve Sparre, och i sedan ytterligare hr Fahnehjeim yttrat sig för afslag, blef detta s beslut, hvaremot det-!g samma utan votering, gillade hvad hr Björn: k stjerna föreslagit. — Äfven bes) att de öfriga li stånden skulle inbjudas till biträdande af denna S mening. Utan diskussion iande n:r 197, ti gels motion statsutskottets utlå-ande på grund af Men(ja 2 ens räkning al dets. k. Hebbeska hu darholmen; Hr 202,4 medgi gl. :t att, med anledning i, ende den svenska be1 fastighet, vidtaga r 203. tillstyrkande re Its a k. proposition i från Eskilstuna kr I Eskilstun i lingars begia stats-, bevillningsoch ekonomiut utlåtande n:r 51, afstyrkande dr Sandbergs motion om förhöjning a: folkskoleafgiften; och slutligen lugutIg skottets memorial nr 74 med förslag till vote-, ringspropositioner i anledning at förnyade åter-e remisser och skiljaktiga besiut angående strafflagen. Ståndet åtskildes kl. 4 9 e. m. I Oractastärdat