sjungen, afbröts musiken, och flera röster hördes i samtal med hvarandra, docx uten att ban kunde uppfatta orden. Det syntes honom sannolikt och var äfven antagligt, Mt gossen blifvit bortkörd derifrån, ty ingenting mera efbördes, men det prof på deltagande, han erhållit, var nog att åter ngifva honom mod och hopp. Ignati hade ganska riktigt ertappats af den gamle kyrkovaktaren, som nu kommit ander fond med det streck, man spelat honom föregående dag. Följden häraf blef också, att gossen ogktadt sin förklädnad helt snöpligt utleddes ifrån gården. Han itervände utan dröjsmål till det Guisiska palatset och skyndade att inställa sig uti hertigens rum vid den vanliga timmen för hans uppstigande. Dock var hertigen rean omgifven af en mängd personer, alla friga att meddela hosom underrättelser, band hvilka en del syntes hafva varit af mindre angenäm art, emedan hens öga var mörkt och pannan rynkad. Just som gossen inoträdde, yttrade han ill de kringstående: Skicka genast bud ill alia värdshus och härbergen för resande och låt säga dem, på hvilkas trohet vi unna räkna, att så Jänge det finnes en yrå ;upptagen i mitt huse, skall det stå öppet ör hvar och en, som kou mit till Paris för ut tjena min och kyrkans sak. Och af der, mine herraro, han ställde här sitt tal ill några ef de närvarande ädlingarne, fom oro bosatte i staden, Småste jag anhälla mm samma gästfrihet, på cet att plats må unna beredas för våra vänner, hvilka hofet tyckes vara sinnsdt att drifva ut härirån genom silt lika nya som obilliga påund att stänga värdshusen. (Forts. följer.)