men som portarne ej mera öppnades, trängde ljudet endast oredigt fram till honom, och tiden förflöt såsom vanligt till dess att mörk ret inbröt. Han gjorde fig emellertid den föreställningen, som ingalunda medförde någon lindring i hans plågsamma belägenhet, att stora händelser förbereddes i den verld, som omgef honom, att hans eget öde var beroende af andras verksamhet, att I ans och Marias befrielse var en fråga af underord nad besksffenhet i jemförelse med de borgerliga strider, som nu skalle utkämpas emellan de två fiendiliga partier, i hvilka staden var delad, och att denna frågas lösning komme att hero ef den vändning som slumpen eller politiken gaf åt det stora hela. Fastän han vid vanlig tid gick till hvila, kunde han dock icke sofva, och om han emellanåt något litet slumradein, så störtade han åter plötsligt upp ur sin bädd, in billande sig att bao hörde något aflägeet buller, klockringning, skott eller trumhvirf. lar. Men det befanns hvarje gång vara ingenting, och sålunda gick patten till ända. Just i dagbräckniogen, då ljudet af en och annen i grannskapet öppnad port eller förbigående fotsteg på getan började etöra den dittills rådande tystnaden och tillkännapåfvo att verlden åter vaknade till lif och verksamhet, framträngde till honom några over at ett musikaliekt instrument och straxt lerpå en sång, densamma, som han hört gnati sjunga vid det tillfälle, då den unge srefven lösköpte honom från hans italienske följeslagare, Gud välsigne den gossen!4 ropade han ;lad, då han igenkände icke blott sången, stan äfven rösten. Han är kommen hit ör alt underrälta mig att jag icke är all leles bortglömd. Men plötsligen, innen visan ännu var half