sett honom på flera månader — en tidrymd, som för honom varit upptagen at verksam het, omsorger och faror samt för dem förflutit under en oupphörlig oro för denne dera3 hufvudman. : Då han omsider inkom i ett rum, hvarest en måltid stod enrättad, redan läoge vän tande på honom, varseblef han ibland de öfriga tjenarne en gosse, klädd såsom en af hans pager. Hertigen gaf honom en vink, drog sig med honom tillbaka i ett fönster och frågade ifrigt: Nå, har du lyckats få rätt på din herre? Ja, ers höghet. svarade fosser, och her funnit tillfille att skaffa fram brefvet. tVerkligen, ropade hertigen, synbart förnöjd, Si trots af Villequier och Pisani och alla de. andra. Jag må säga, att då ärlisten hes en page tusen kronor mera värd än de mest slipade diplomaters. Jag klädde ut mis till ficka, fortfor gossen, och gick till ett kloster, der jag misstänkte att ban var inspärrad; men jag tog vägen ät den sidan som kallas för Rektorns gård, der doktor Botholph och superiorn hafva siva bostäder, och hvarest män få tillträde, fastän qvionor icke heller afvisas när de våga sig dit. Jag träffade der den gamla kyrkvaktaren, som snart blef mig mycket bevågen, kallade mig en liten toka och menade att jag nog skulle blifva upptagen bog nunnorva om jag hade lust dertill. Under samtalets fortgårg och genom försigtigt framställda frågor kunde jag slutligen locka ur honom, att min unge herre bade blifvit ditförd en natt och befann sig i ett af rektorns rum Medan gossen ännu talade inträdde tvenne af hertigens anhängare, hvilkas höga rang