HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLO01S5) AF G. P. R. JAYES. Öfversättning. Efter att hafva yttrat dessa ord, som af konungen ieke besvarades, gjorde hertigen en djup bugning och aflägsnade sig ur rummet, åtföljd ef de sina. Ingen enda af konungens män tog ett steg för att ledsaga honom på hans väg, oaktadt bans höga börd, hans förtjenster om det allmännajhens utmärkta personliga egenskaper och hans stora rykte syntes påkalla en sådan uppmärksamhet, och gjorde uraktlåtandet i vida högre grad oskickligt å deras sida än skymfligt för honom. Hans färd ifrån Louvren till det Guisiska palatset var så mycket mer lysande; och folkets hyllning, bifallsoch hurfarop fortforo under hela vägen med oförminskad ifver och styrka. Man må dock icke föreställa sig, att det var den lägsta pöbeln, vauliga gatstrykare eller så kallade hurrabasar, som härvid egentligen uppträdde. Tvärtom bestod större delen af den församlade mängden utaf allt hvad ansedt och godt folk i Paris fanns, för hvilka hertigens ankomst lofvade att blifva ett beskydd emot förtryck och utpress ningar. De flesta, att icke säga alla af den läge adeln, som uppehöllo sig i hufvudstaden, befunno sig i den jublande hopen eller int) Be A. B. n:r 190—193, 197—200, 202—210, 213 215—218, 220, 223 (B), 227, P8, 2W1 2235 27, BB, 242-244 och 216.