Aftonbladet – 23 oktober 1863, sida 2

vren, som vid denna tid afstängdes från ga. tan med ett högt jerngaller, var uppstäldt ett dubbelt led soldater, hvilket man måste passera för att komma fram till elo tsporten. Den bekante Criloa, hvars mod och beslutsambet voro allmänt erkända, förde befälkt öfver vakten; och då hertigen nöd gades stanna, medan drottningens bärstol först fördes igenom gallerporten, helsade han artigt på den kong!. tfficern, som han kände och högaktade. Crillon knappast återgaf helsningen, utan blickade barskt på sitt manskap. Folket som genom gallret var utestängdt från borg: gården, började mumla och syntes likasom trukta för sin gunstlings säkerhet. Men hos hertigen sjelf kunde icke förmärkas denringaste tvekan eller oro. Med högburet huf: vud och flammande ögon somt med venstra banden omfattande baljan till sitt väldiga svärd, skred han stolt och majestätisk fram efter drottningens bärstol, till dess att slottsportarne slöto sig efter honom och hans föl. jeslagare. Åtskilliga officerare och hofmän hade ut kommit i försalen för att emottaga enke drottningen, som emellertid icke af någon annan än hertigen emottog biträde vid ur stigandet ur bärstolen. Aila samtlige blic kade på hertigen med nyfikenhet och för våning, likasom för att se hvad min har skulle bålla, när han befann sig innesluten på en plats, uppfyld af fiender och omgif. ven af en soldathop, vid första viuk färdig att kasta sig öfver honom. Men den eld, som Crillons ohöfliga bemötande hade tänd i hans öga, var nu åter släckt, och hertigens hållning utmärkte endast lugn värdig: het och den fullkomligaste sjelfbeherrskning, Hans blick sväfvade likgiltig omkring i salen, hans ansigte var stilla och orörligt,