Aftonbladet – 22 oktober 1863, sida 3

Jå tinget afslutades, upptogos nu, som vid vågra föregående rättegångsdagar, till större Jelen af de många mål, hvari majoren G. VM. Stjernsvärd på Skansen var hufvudpersonen. Deribland förekom nu äfven det af sronolänsman Ekstam mot majoren instämda brottmål hvari han angifvit majoren att ha snuffat fjerdingsmannen Moell,stadd i tjensteitöfning, skjutit efter länsman Ekstam sjelf samt på det gröfsta sätt våldfört sig mot on mamesell Lindström, hvilken en tid vistats hos honom i egenskap af hushållerska. En mängd vittnen voro inkallade samt hördes, och framgick ur deras berättelse en historia om qvinnopiskning, som kan ställas bredvid dem man emellanät hör från Nordamevikas slafstater. Majoren sjelf kom ej tilltädes, utan uppträdde såsom ombud för aonom hans förut begagnade rättegångesbiträde, e. o. kanslisten i justitierevisionen E. A. Hjertström, hvilken åberopade maorens egenskap af riksdagsman såsom skäl för. hans uteblifvande. I anledning af hvad mot majoren förecom, regolverade rätten, som uppsköt den vidare handläggningen af sistnämnde mål ill.-domslösen, att majoren då, genom kronabetjeningens försorg, skulle vid domstolen inställas. Dubbelmordet vid Nyboda torp i Sollenfuna socken Förlidne års sommar begicks å nämnde ställe ett grärligt mord, dervid en å torpet boende äldre qvinna, enkan Gustafeson jemte hennes 9-åriga son mördades. Virefererade då fullständigt den ränsakning, som å härvarande länscellfängelse hölls härom, hvarföre det torde vara öfverflödigt att pu upprepa något af hvad derunder förekom. Såsom misstänkt för mordet häktades en kringtrykande, yngre arbetskarl vid namn Adolf berg, hvilken, huru många besvärände omständigheter. än lades i dagen mot honom, hvilka bekräftade, hans brottslighet, likväl med en ovanlig fräckhet och ett lättsinnigt hån nekade till gerniogen. Åberg kunde icke helier emot sitt nekande, på den bevisning som mot honom förebragtes, då fällas till ansvar för morden, utan ställdes bani detta fall under framtidens dom; men gom han öfverbevisades om att ha begått stöld, dömdes han till laga ansvar derför. Han hade i måndags utstått sitt etraff och skulle frigifvas följande dag; men i stället att mottaga sin frihet, begärde han; att å länscellfängelset, hvarest han befann sig, få tala med hofpredikanten Schultzberg och v. häradshöfdingen E. Fischer (den sednare har vid ett par tillfällen hållit ransakning med berg) och för dem bekände han nu sitt brott, hvarefter hofpredikanten Sehultzberg uppsatte en kort skriftlig berättelse, innefattande Åbergs bekännelse, hvilken af honom undertecknades. Med anledning häraf var Åberg sistnämnde dag upphemtad inför den tingsrätt, som då satt å cellfängelset, samt vidgick nu fritt och öppet att han begått morden. Han sade sig ej vilja återköpa sin fribet genom ettlängre förnekande och från fängelset utträdai verlden med sitt genom ett dubbelt mord bela stade samvete. Hans bekännelse innehöll i korthet, att ban, som en tid förut arbetat hos enkan Gustafsson och kände lokalen fullkomligt, men derefter tagit arbete i grannskapet, sent en qväll gått fram till Nyboda torp. Dörren till förstuguqvisten hade varit stängd; men genom att frånrycka en bräda, hade han beredt: sig tillfälle inkomma i förstugan och derifiän i sjelfva stugan. Han hade medtagit en yxa, som ban fann i förstugan, hvilken han höll bakom sig. Vid inträdet istugen fann han enkan Gustafsson sittande vid spiseln, med ryggen vänd emot honom. I spiseln kolade ännu någon eld, framför vilken enkan Gustafsson syntes halfslumra.: berg: smög sig pu fram till henne och tilldelade henne bakifrån ett våldsamt hugg i bufyudet, hvarigenom hon genåst sjönk baklänges i sitt blod: Han tilldelade henne bärefter ett par slag. Af det buller, som härigenom. förorsakades, vaknade gossen, som, liggande på en bädd, vid Åbergs inträde sofvit. Han anföll nu barnet, som sökte undfly mördaren och först efter flera våldskmina slag och huggberöfvadesdifvet. bergs -afsigt.var a!t släpa ut och: gömma liken; men då sban i detta förehafvande stördes, släpade hän dem ut i tförstugan, der han lade modren, und.rst och gossen ofvanpå eamt Kastade en fhängd kläder öfver dem. Orsaken till att han önskade tå dem ur stugan var den, att ingen, som: genom fönstret såg dit in, skulle upptäcka hans brott, innan han hunnit aflä-ena sig från orten. Håns afeigt härmed: vanns ock, ty såsom vi under ransakningen med honom omnämnde; morden upptäcktes ej förrän flera dagar efter sedan brottet blifvit begånget, och då i följd af den stank, som frän förstngudörren uilrängde Sedan Åberg fullbordat gerningen, kröp han ut sammå väg som han kommit och sköt brädan på sin plats. Förstugudörren forttor eålunda att vara stängd innifrån. . Härefter skyndade Åberg ned till en i grannskapet förbiflytande bäck, der han tvättade sig ren frän det blod, som stänkt ötver händer, unsigte och kläder. Han gaf sig derpå direkte under natten i väg åt sin hemort, hvarest han slutligen. greps och hit förpassudes. Vi tillåta oss från den med honom hållna rTaus kningen eriara derom. att det var ett silfverur, 80m Åberg efter mordet innehaft och som förut varit enkan Gustafssons, hvilket egentligen gjorde, att misstankan mot honom för morden vann bekräftelse och föranledde den stränga ochl ngvariga ransakning, uf hvilken nu bokännelsen om brottet blifvit den slutliga följden. Ny ransakniog kommer att åter företagas med Åberg, sedan hofrätten; hos hvilken saken skall anmälas, derom förordnat. Vid i dag hållen polisundersökning om eldsvådan vid Katrina Östra Kyrkgata erhöllos inga bestämda upplysningar om brandens uppkomst, dock syntes antagligt att densamma harledt sig från bristfällighet i någon af eldstäderna, hvarigenom elden fattat i det till en af-skorstenarne angränsande bjelklagret. Gefle den 20 Okt. Uti det af postskrifvaren Jacobson mot Gefleborgs Läns tidnings utgifvare,