Aftonbladet – 22 oktober 1863, sida 3

LAR TSAR UT TRADE EIGR ISTER VIT Be MMA iga åtgärder i och för berörda fideikomiss-egenloms inlösen för statens räkning. Reservation ir anmäld af hr G. F. Ekholm. GÄRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Presteståndet. Diskussionen om ändring af 2 och 3 SS kap. kyrkolagen, rörsnde barndop, öppnades af Kyrkoherden Witt, som jemte prosten Sonden och dr Säre önskade borttagande af sednare mom. nu gällande 2 s, eller straffbestämmelsen för försummelse att låta döpa barn inom 8 dagar, och i stället det tillägg, att prest, om dopet fördröjes längre än barnets helsa kräfver, anmäla ken hos domkapitlet, som eger att efter omständigheterna förfara. Dr Forssell förordade bifall till förra delen af hvad utskottet föreslagit, men förklarade sig nöjas med om den förra meningen segrade. r Sandberg yrkade bifall till motionen. För rent bifall till utskottets hemställan talade dr Carlander, som under diskussionen fick uppbära sådana förebråelser derför, att han fick anledning försvara sig för beskyllning om kätteri. Domprosten Björling talade för afslag till det medgifna uppskofvet med dopet. samt bibehållande af nuvarande kyrkolags föreskrift om 8 dagar äfvensom af straffet ör försummelse derutinnan. bestående uti kyrkoplikt och böter, emedan thyrkan ej bör lemna en sådan försummelse onäpst (dikväl öfvergick talaren sednare helt plötsligt till utskottets förslag.) Samma åsigter uttalades af biskop Annerstedt, som icke fann någon annan rättighet än bruket att uppskjuta dopet öfver 8 dagar, äfvensom att detta skulle ske i kyrkan. Straffbestämmelsen bör stå qvar, emedan den som af förakt för sakramentet försummar låta döpa sitt barn, visar sig vara i den sinnesförfattning, att ej kunna få tillträde till nattvarden. Häri instämde dr Falk, äfvensom domprosten Sundberg; hvad straffbestämmelsen angår på den grund, att talaren ej fann något bättre att sätta i stället, emedan kon sistorium icke eger och icke bör ega makt att göra någonting alls; samt rörande de8 dagarne, för att icke bifalla motionen, hvaraf följden skulle bli, att med dopet liksom i Danmark, komme att uppskjutas på ett sätt, som ej öfver-. ensstämmer med evangelisk-Juthersk lära. Häruti instämde dr Petrelli, Dr Lindgren klandrade den lösaktiga uppfattning. af dopet, som ligger i den föreslagna ändringen, och beklagade om den skulle göra sig gällande inom det h gvördiga ståndet. Dr Ternström hoppades att tidens lättsinniga åsigter ej måtte vinna någon genklang inom ståndet, samt delade biskop Annerstedts och domprosten Sundbergs åsigter. Riksarkivarien Nordström anmärkte nu att lagen håller mycket midre på de 8 dagarne än testeståndet, ty den säger åtminstone inom em; påminte vidäre att denna tidsbestämmelse förskrifver sig från judarnesomskärelse, och att 8:de dygnet uti Palestinas milda klimat utan tvifvel var lämpligt och passande valdt, men icke så här uppemot nordpolen. Hvad angår straff för försummadt dop, så erinrade talaren äfvenledes att kongl. förordningen af 1855 upphäfver kyrkoplikt under ala former. För något uppskof med dopet finnes verkligen skäl, ty van-ligen vill modren vara närvarande och bör vara det, för att ej barnet under milslånga färder skall sakna näring. Talaren insåg väl att han skulle: stöta mångens opinion, men kunde-icke hjelpa det. Den framkastade beskyllningen om lättsinne tillbakavisade talaren med språket: dömer icke, så varden I icke dömde. Dr Falk (och med honom prosten Janzon) önskade bibehålla de gamla stadgandena, på det icke det enfaldiga folket må komma på den tanlken att dopet ej är så nödvändigt, och vördnaden derför minskas; instämde för öfrigt i hvad som yttrats om: lättsinniga åsigter. Kyrkoherden Otterström trodde bäst att låta föräldrarne bestämma dag för dopet. Hurdet går, om det tredskas, har man nyligen sett af det svar ett konsistorium i dessa dagar erhållit af K M:t på en förfrågan rörande detta ämne; fann alltså hvarje tidsbestämning onödig, hvaruti rilsarkivarien instämde. Sedan derefter diskussionen förklarats slutad, befunnos meningarne så delade att votering om kontraproposition rörande 1:a mom: af 2 måste anställas. Men då talmannen dervid, såsom mången gäng förr, ville göra utskottets förslag till japroposition, uppsteg prosten Melin och yttrade sin öfvertygelse vara att detta alldeles icke ginge an; hvarpå talmannen afgaf en mycket lång och invecklad förklaring öfver frågans ståndpunkt för ögonblicket, medgaf hvad prosten Meln yttrat, men försökte icke desto mindre för andra gången att förmå ståndet låta utskottets förslag komma under omröstning. Då prosten Melen ånyo häremot inlade en ifrig protest på samma gång som talmannen icke mindre ifrigt bad honom icke uppehålla oss längre, isynnerhet som det var alldeles likgiltigt hvad som blefve kontraproosition, uppstod småningom ett :ganska starkt tumult, hvarunder dr Sandberg förgäfves bjöd till att göra sig hörd. Deremct lyckades riksarkivarien Nordström om en stund vinna ett ögonblicks uppmärksamhet, och förklarade då att till kontrapropösition kunde endast komma i fråga afsla eller motionen, men att enligt grundlagen bifall till utskottets förslag skulle vara japroposition i hufvudvoteringen; talmannen åter nekade att sådant funnes i grundlagen stadgadt och bad talaren rara så god och visa 6ss hvar det stårt. Medan riksarkivarien letade i grundlagen, försiggick emellertid voteringen mellan afslag och motionen, då med 30 röster mot 14 till kontrappoposition antogs det förra. hufvudvoteringen segrade omedelbart derefter utskottets förslag med 21 röster mot 20; mot hvilket beslut reserverade sig nio talare, som vi förut nämnt. I votering om 2:a mom. af samma , rörande straffbeståmmelsen, antogs äfven utskottets för