Aftonbladet – 21 oktober 1863, sida 3

An a HT TNA, EAA PAA ADA I pensions erhållande. Således vore ej den enI gelska pensionsinrättningen att ställa i samma ategori, som den här a! utskottet föreslagna. lade utskottets förslag, i öfverensstämmelse med nämnda evgelska akt, lydit på beviljandet af en grundfond för en gång vill en dylik pensionsinrättning, som sedan borde uppehållas med de blifvande pensionstagarnes egna tillskott, Sdå, yttrade hr Ijerta, skulle jag gerna biträdt detsamma; nu åter måste man besinna, att man icke vore representant för att bevaka enskilda klassers, men hela svenska folkets intressen. Hr Berggren yttrade en åsigt, öfverensstämmande med just det sistnämnda af hr Hjertas anförande och yrkade återremiss, på det att denna måtte tagas i betraktande. Hr Ljungberg yrkade likaledes återremiss och ansåg billigt att de sjörarande sjelfva bidroge till denna pensionsanstalt, men gillade desslikes den princip utskottet uppställt, eller att staten å sin sida bör lemna årligt bidrag till denna pensionering. Med hrr Björck och Muren åter instämde hir Grape, Witt, Lovån. Ekholm och Eneqvist. Det anfördes bland annat huruscm det skulle se bra underligt ut om borgåreståndet, som bättre än andra borde känna till sjömannens beklagansvärda ställning, skulle afslå nämnda förslag. Redan 1854 hade rikets ständer så till sägandes tagit på hand i frågan, och då vore det bra inkonseqvent att frångå detta beslut. Dessutom anfördes, utt bristen på sjöfolk, de tidt och ofta förekommande rymningarne m. fl. olägenheter, till en stor del härledde sig derifrån, att sjömannens utsigter för ålderdomen voro så mörka, ijust derigenom att ingen pensionering finnes samt att det hos denna klass vore ganska ursäktligt, om lättsinne förefunnes mer än hos andra, så att de ej genom egna medel besörjde sin pensionering; deras yrke vore af den beskaffenhet, att deri låge redan en tillräcklig ursäkt derför. I England skulle en dylik pensionsinrättning, som den här af utskottet föreslagna, finnas, och det vore ekäl att söka fästa nyttiga medborgare vid fäderneslandet, så mycket mer som man ve! att de i händelse af h äro förbundne att tjenstgöra på örlogsflottan. Af dessa och dylika skäl yrkade hämnde talare bifall till utskottets hemställan. Vid votering om kontrapoposition bestämdes dertill återremiss med 27 röster mot 25, som voro för afslag, och i hufvudvoteringen segrade likaledes återremiss med 29 röster mot 24, som ville bifalla betänkandet. Derefter töredrogs statsutskottets betänkande n:r 173, tillstyrkande K. M:ts proposition om anslag till betäckande af kostnaderna för Sverges deltagande i Londoner industri-expositionen och utstäliningen i Hamburg. Hr Hierta yrkade, i enlighet med sin vid betänkandet fogade reservation, ett tillägg till den skrifvelse till K. M:t som med anledning af ständernes beslut komme att afgå, i den syftning, att derigenom komme att anmärkas att vid jemförelse -mellan kostnaderna för Sverges deltag: nde i Parisiska industri-exposition och den som sistlidne år egt rum i London, den senare förorsakat staten en väl betydlig tillökning i kostnad, samt attständerna derföre anhålla att med ett möjligen kommande dylikt tftifälle all den hushållning som är möjlig mätte iaktagas. Hr Hierta trodde icke att någon enskild person kunde härigenom finna sig sårad, men ansåg en sådan hemställan lämplig, helst som sjelfva faktum ej kunde förnekas, cm ock man måste medge att Sverge på Londeoner exposition blifvit bättre representeradt än på den Parisiska. Hrr Rydin och Ljungberg voro af samma åsigt som hr Hierta. Emot hr Hiertas förslag talade hrr Björck, Ridderstad, Renström och Gahn. Genom en dylik skrifvelse skulle ett oförtjent klander träffa den person som stått i spetsen för ordnandet af Sverges expositron, och han vore dock för sina åtgöranden värd allt beröm. Att kostnaderna blifvit större sista gången betingades helt naturligt deraf att Sverge sisia gången varit bättre representeradt. Då votering an, ående detta hr Hiertas förslag egt rum befanns denna hafva utfallit med 17 ja mot 17 nej, hvarföre den förseglade sedeln måste öppnas och befanns innehålla ett nej, hvarigenom således hr Hiertas nämnda förslag var förkastadt och utskottets hemställan i detta betänkande utan något tillägg godkändt. Ståndet åtkildes kl. ?,3 e. m. Bondeständet. På framställning af vice talmannen föredrogs först statsutskottets meworial n:r 180, innehållande voteringspropositioner, med anledning af ståndens skiljaktiga beslut i betänkandet om nidoade hufvudtiteln. I första punkten ansågs bLondeståndets beslut undertryckt, hvarföre ståndet på yrkande af Ola Jönsson icke godkände voteringspropositionen; men likväj lät vid densamma bero. Öfver de öfriga riksståndens bifall till utskottets afstyrkände af en pension för lärarne i åtskilliga y:ken vid allmän institutet för döfstumma och blinda, uttalade Ola Jönsson jemväl sitt ogillande och nedlad: sin :eservation mot samma beslut. 11:e unkten om en pension af 500 rdråt professor Agrens enka afslogs. Vid den af utskottet 1 15:e punkten föreslagna voteringsproposition lät ståndet bero, med ogilande ef utskottets för arande, att det äfven här rlåtit taga i bet nde baondeståndets vid sta behandlingen fattade beslut. Biatsutskottets betänkande nir 169. om revision af nya trollhättekanalbolags räkenskaper, ålerremilterades, på framställning af Mengel, Lönnberg och Svenser, i syftning at bifall till kammarräåttens förslag, hvilket af talarne delvis åberopades och i sin helhet intogs i protokollet. Samma utskotts betänkande n:r 172, om enjij pensionsansalt för sjöfolk, förordades af Mengel, ) i som erinrade om svårigheten att vid vår handeisflotta bibehålla dugligt sjöfolk, så länge hy-Ji rorna på utländska fartyg äro betydligt högre än på svenska. Att pensionera dem som ett längre lopp af år tjenat vår handelsflotta, under utri-)8 kes sjöfart, skulle således vara ett sätt att förekomma rymningar och svenska sjömäns alltför h myckna inträdande i utrikes tjenst, på samma gång som man uppfyllde den pligten att tillse det ål!derstigna sjömän ej nedtyngas af nöd eljer allt för stora bekymmer. b I samma ril g yttrade sig Lönnberg och Bjer: 42 kander, hvilka yttrade att staten ej skulle kom-d ma att med så stor del deltaga i pensioneran-p det, emedan ett betydligt belopp skulle till pensionsfonden komma att ingå genom den så kal-; lade Sföringen.s För bifall talade vidare Matts Persson, Svensen, Rundbeck, Rhndbeck, Gross, Nyqvist y, och August Carlberg. M För afslag talade Erik Ersson, Carl Ivarsson, Jo14 ras Andersson, Johan Bergström, Jan Andersson, Me-4B din, August Andersson, C.A. Larsson, Rosenberg, Uhr, I B Henrik; Hanson, Erik Hansson, Hedström och Lekberg. Vd hvilka alla ansågo att det skulle vara till principen oriktigt om staten pensionerade en klass 8 af enskilda arbetare; ty såsom sådana måste sjömännen ovilkorligen an alldenstund skeppsi; farten icke kan anses annat än som ett särskildt I, näringsfång. s Betänkandet afslogs med 67 röster mot 28. 0 N:r 173, om ersättning för utgifterna i och FE för Sverges deltagande uti industriexpositionen London, bifölls, men dock först efter en dis-i6 kussion, hvarunder Ola Jönsson, Jöns Persson och ! Nils Pettersson yrkade bifall till den a? hv Hierta FE bifogade reservationen, hvilka dock af flera an-Iy Ira talare, Per Nilsson, Jonas Andersson, August An-1 yn; lersson, Mengel, Lönnberg, vice talmannen och C.IH A. Larsson ansgs såsom högst olämplig, allden-se tund hr Hiertas reservation nödvändigt måste!k inses som ett misstroendevotum, både mot rege-ju ingen och den kommissarie som haft sig upp-)er draget att ordna Sverges angelägenheter vid del-1P agandet i expeditionen. lenum fortsättes i afton. r ned