Aftonbladet – 21 oktober 1863, sida 2

te skulle oroa mig; ni må trampa den ske och skändlige Villequier under era tter och rensa min sons gemak ifrån apor och pappegojor, narrar och dvergar och andra underdjur, utan att jag skall göra något att hindra er, eller tro att ni derigenom åsyftar annat än kopungens eget bästa; ja ni må sträfva ännu högre och, likasom er store fader, fatta stateus tyglar och i konungens ramn befalla öfver Frankrikes härar, utan attjeg fruktar det ni skall missbruka er myndighet. Men, min väv, Guise4, fortfor bon med lägre röst, hvad jag fruktar är den fara ni sjelf kommer att löpa vid hvarje steg ni här tager, en fara, för hvilken jug kan varna, men icke eger makt alt beskydda er. tJöre majestät, jag är beredd på allt, itertog hertigen beslutsamt. Jag harkommit hit för stt rättfärdiga mig, för att försvara och befria mina vänner, för att skydda och stödja den hotade katolska kyrkan; och om jag äfven vissief att hundra lönnmörlare med sina dolkar lurade på mig utanför dessa portar, så skulle jag ändå fortsätta min väg härifrån med samma lugn som då jag begaf mig hil.4 tJag måste dock förut anmäla er ankomst ör konungen4, sade Catharina af Medici. Jag kan icke föra er med mig till Louvren lideles oförberedt.4 Med dessa ord lemnade hon ssmtalsrumnet, och hertigen stannade ensam med korsagda :rmar, försjuoken i djupa tankar, Drottningen återkom snart, sägande atthon fsändt en af sing kammarherrar med bud ill konungen, hvars svar icke kunde dröja äoge. Ögonblieket derpå öppnades porarne för att släppa denne budbärare ut ch dervid hördes ifrån gatan utanföre skalande rop: 4En Guise, en Guise! Länge efvo hertigen af Guise!S (Fort.)