Aftonbladet – 21 oktober 1863, sida 2

ibland de perscner med omdöme, som börs inse at. jag aldrig ens kunnat drömma om att sälta mig upp emot min herre och ko. pung eller vilja rycka kronan ifrån dess leg lige isnehufvare. Jag har trott så, jag har varit öfverty. gad derom ända tills nu, kusin af Guise fortfor drottniogen. Men hvem kan beräkne hura långt äregirigheten är i stånd att förs oss. Af ett litet ollon vä upp en stor ck. Det gror stilla och oförmärkti jordens sköte, en liten plante ekjuter fram itill er början, men sluiligen står der det väldiga trädet, öfverskyggande marken rundt om kriog, och ingen förmår rycka upp det med rötterna. å ers maj stöt tillåta mig att fortsätta d-8s likoelset, sade hertigen raskt. SYxan fäller dock den sto:ta eken till marken. Må detta förrädares straftredskap träffa mig och qväfva min ärelystoad i mitt bloJ, om jag skulle hysa de bfsigter, som ers majestät velat låta hos mig påskiva! Ni scr. jag fruk(ar ej art gå till botten med frågan och framställer i all deras dystra nskeuhet följderna ef sådana brottsliga tilltag. Jag har kommit hit för att fordra de uslingar till räkeoskap, hvilka om mig utspridt dessa skändliga rykten och gjort mig misstänkt både hos konungen och, efter hvad det vill synas, älven hos ers majestät. Men då jag är förvissad alt ers majestät är den enda vän jag har att påräkna vid hela det franska bofvet, infinner jag mig nu omedelburi här, uten att ens besöka milt eget hus i staden, för att anhålla att ers majestät täck tes blifva min förespråkare och förskaffa mig tillträde hos konungen. Ni har icke orätt deruti, kusin af Guise, att jag är er enda vän vid hela hofvet, återtog drottningen. ?Sanningen att säga,