Aftonbladet – 21 oktober 1863, sida 2

Sålunda helsad heisande, fortsatte hertigen sin väg midt igenom den otaliga folkmossan till dess utt han anlände till detur:ul oerkloster, uti hvilket enkedrotiningen för tillfället bade dragit sig tillbaka. Purterne till den ylire en, dit personer af det manliga könet lemnades tillträde, öppnades för utt emottoga honom, och efter att hafva till de närmaste af folket yttrat sin önskan, att de måtte stanna utaniöre, red han med eioa följes in på n, hvars portar genast äler n steg derpå af häst a upp till det för främlingoer afsedda eamtulsrummet, med anhållan om företräde hos drottningen. Hon lät honom icke heller länge vänta på sig, utan infann sig omedelbart derefter, orolig och förskräckt till utseendet, antingen denna sinnessämnivg nu var verklig eller endast konstlad. Hertigen gick henne några steg till mötes, bugade sig djupt och kysste den till honom framräckta handen. Ack, min bäste hertig!t sede hon, jag skulle göra mig skyldig till en stor falskhet, om jag sade att jag vore glad att ee er. Jag skulle vara förtjust att möta er hvar eom helst i hela verlden utom här. Jag fruktar att ni till er egen skada har kommit hit, min gode kusin. Ni vet huru ond ekefull verlden är; ni vet att bat och ovilja emot er är den rådande känslan hos flera al landets store; ni borde hafva inselt att ni på hvarje af tronens trappsteg hade att möta en fiende .....4 Som jag skall veta att fördrifva derifrån, inföll hertigen. uTill dess kanske att ni sjelf uppnått tronen, skyndade drottnivgen att ifylla meningen. Nej icke så, visst icke4, sv.rade herti gen lilligt. Jag trodde att ers majestät kände mig bättre. Jag har alltid räknat er