HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS?) AP G. P. R. JAMES. Öfeersättning. Han störtade fram emot henne och elöt henne i sina armar; och det var då, hvilande i hens famn, tryckt emot hans hjerta, som Maria at Clairvaut först gaf sina käuvslor luft. Kärleken och glädjen segrade öfver allt det blyga, rädda och sedesammu, som eljest låg i hennes natur. Det gräsliga minnet af allt hon dit:ilis fått lida var mäktigare än hon någonsin kunde föreställa sig, och den ögonblickliga öfvergången till sällhet omintetgjorde alla beräkningar; tårar, men tårar af den inverligaste glädje runno mnigt från hennes ögon, medan hennes äppar uppsökte bans kinder och hennes armar med ömhet slipgrede sig omkring hans hals. Andtligen kunde hon finna ord : SAck, Carl, Carl, får jag verkligen återse er? Befinner jag mig änsu en gåog i armarne på den enda man som jag älskat i mitt lif, min räddare, min beskyddare och försvarare? I dagar och veckor har jag icke vetat om ni varit lefvande eller död. De ha haft den grymheten, den omenskligheten, att icke en gång vilja upplysa mig om ni lyckats undgå pestemittan. De hatva helt och hållet lemnat mig i okunnighe. om allt hvad som angick er och era öden, Och hänförd ef sin känsla, kysste hon ännu en gång hans kin) Se A. B. n:r190—193, 197—200, 202—210, 212, I 215-—218, 220, 223 (B), 227, VB, 231-235, 237-238 och 212.