skuggor, torde det vara tillräckligt att erfara, att den brottsl:ge, som tager deltagandet i anspråk är en — fallen medmenniska. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 12 Okt. Om man skall tro tidniugarna, rustar Tyskland sig denna gång på allvar till Holsteins ockuperande. Österrike, som under 1848 års fölutåg icke återkallude sitt sändebud från Köpenhamn, har nu blifvit betaget af en förment patriotisk hänförelse. Dess förslag rörande förbundsreformen har tydligen stigit det till hufvudet. Det skickar sig såsom Tysklands skyddsande och ifrar för att Norra Tyskland skall med vapenmakt inlösa den mellen Königsau och HEidern pantsatta tyska äran. Hofvet i Wien vill gerna genom detta välberäknade förfarende utan någon uppoffring 8 sin sida skörda äran af initiativet i deppa tyska fråga. Österrikes hemliga mening känser hela verlden. Man vet, alt frågan om hertigdömena i sjelfva verket är fullkomligt likgilug för det. Men det vill evgagera Preussen, som endast motsträlvigt inlåter sig på denna sak, och derigenom ännu m kompromettera det i dess nuvarande välförtjenta isolering. Herr von Bismarck har på förband varit föga benägen för ockupationen. Han har aldrig hyst någon uppriktig sympati för holsteinarne och skuile vara glad om han med god min kunde draga sig ur spelet. Han finner, besynnerligt nog, någonting som sällan händer honon, i decna enda punkt understöd af det liberala partiet, hvilket anser förbundsexekutionen för rande oläglig och fruktar, alt Danmarks ivförlifningshåg genom ocktipationen skall underblåsas, För att anföra ett exempel, så har Kölnische Zeitung också öppesokjertigt bekämpat exekutionen. Vitro ocs för öfrigt veta, att man till och med i Slesvig IH: änn ingalunda anser den algjord. Påbjudandet ef den nya konstitutionen för Danmark och Slesvig, hbvarpå man är betänkt i Köpenhamn, fordrar väl blott ett yttre återkallande af ordonnaneen af den 30 Mars, inön skall sannolikt föranleda till aya underhandlivgar tfned det tyska förbundet. Under det att, till följd af den österrikiska förbundsreformkampas jen, deti Tyskland mer ön någonsin förut ar fråga om enhet, nationalperlament och centralmakt, framte förbertdelcetsa till det fea tioåriga firandet af singet vid Leiptig, Hvilket skall ega rum den 15 Okt. i Leipzig, den sorgligaste tafla al partibat och s -åstatelumpenhet. Flera städer ha, till en del på det mest futtiga skäl, undanbedt sig att deltaga i festen. I Preussen betraktar junkerpartiet, som eljest aldrig :röttnar på silt Franzosenfresserei, det fosterländska jubileet med sneda blickar, derföre att förslaget dertill utgått från den Lbersla sidan och hotar alt gifva ny fart åt de nationella sträfvandena. I provinsen Ost-Preuesen ha flera landtråd afrådt kommunalmyndi heterna från att deltaga i festen för de derigenom nödvändiga utgifternas skull. En stodsmyndighet, som efter det liberala stadsrådets upplösning förvaltas al regeriogen genotn en kommissarie, har till Leipzig åt reändt inbjudningsbrefvet och debiterat portot för det ofrankerade brefvet med fyra silivergroschen. Att kommentera detta faktum tyckes vara obehöfligt, men junkerpartiets b teende i fräga om en fest, som skall er nra den nu lefvande generationen om Tysklands sjelfständighetsstrid, skall ej glömmas. Då töröfrigt chefen för de af Gud och menniskor öfvergifna junkrarne umgås med politiska planer, i hvilka Rhenprovinsernas öfverlemnande till Frankrike utan betänkligheter behandlas såsom en eventuell kombination, kan våra konservai ikgiltighet för Oktoberfesten i Leipzig ka nögon förundran. Det är ingen hemlighet, att herr von Bismarck, redan under det ban var sändebud i Petersburg, utarbetade och tillsände den då varande liberala ministåren memorialer, i hvilkas en alliance med Frankrike på grund af en rektifikation af Rhengränsen förordades. Rhenprovinsen ionehåller för många liberala, växtliga elementer, att den icke skulle väcka den lifligaste antipati hos junkrarne, som villa göra Preussen till eut Meekleuburg, der endast och allentet deras förruttnade priviiegier skulle inneha väldet. Ministeren Biemarck har också helt andra saker att uträtta än att befrämja patriotiska fester. Den måste draga försorg om reaktionära val, hota de liberala tjenstemännoen och istrid med författnipgen ålägga dem att sjelfva bekosta sina vikarier, om de bli valda till representanter. Detta sistnämnda nya författuingsbrott har Staats Anzeiger för nägra dagar sedan i några få rader tillkännagifrit såsom ministerialbeslut. Det förstås i if, ati nationalfonderna skola finna . Nationet skall sjelf ersätta de tjenstethän; som behöfva det, kostnaderna för deras Yikarier, hvilka kostnader för en normal session uppgå inalles till 25,000 thaler. Ministören skall blott få ett nytt författningebrott på sitt samvete i och med detta beslut, Herr von Bismarck och hans kolleger umgås, såsom man vet, med ännu mera vidtutsväfvande planer och vilja efter valens sannolikt ogynnsamma utgång förmå kontutgen att upphältva författningen. Konungens obenäpgenhet att lemna konstitutionens bokstaf ur ögonsigte enmt kronprinsens inflytande ha hittills förhindrat stetsstrecket. Om detta äfven skall bli möjligt efter den i den nya kammaren förestående striden, skall snart visa sig. Kronprinsen har emellertid, följande det råd, som gifvits honom från England, rest till Skottland. Han vill undandroga sig allt ansvar för hvad som förestår i Preussen. I Brässel hade han ett längre samtal med konungen af Belgien, hvilken för längesedan förklarat ministåren Bisrmätek vara en af de stösta faror för den europeiska freded. För några månader 8eden skref konung Leopold till Berlin, att herr van RBismarek ruinerafdlae kaonunoarikoet.