der, medan rodnaden uppsteg på bennes egna, och hon dolde ansigtet vid hans berm, snyftande och råtande af rörelse. Dyraste Maria, sade Carl af Montsore au. På samma sätt eom de behandlat er, hafva de ock gjort med mig. Den dag, då vi skildes från hvarandra i Epernon, var den sista som jag talat med nögon mensklig varelse ända tills nu på morgonen. Intetsvar har lemnats ;å alla mina enträgna frågor, icke ett ord till upplysning om ert öde; och, dyra, älskade Maria, ni kan väl föreställa er huru rysligt ett sådant tillstånd måst vara för mig, då ni vet huru outsägligt kär och dyrbar ni är för mitt hjerta. Härvid mötte hans läpper hennes och deras ömsesidiga försäkringar beseglades med en varm kyss. Jag vet det, jag tror och känner dett, återtog Maria, tjag vet det af hvad jag sjelf erfarit, och jeg tror med innerlig öfverty selse, att om två personer kunna tänka och säcna alldeles lika, så måste det vara hänlelsen med oss begge.t Men säg mig, dyraste Macia4, fortfor Carl, hvar bar ni vistats? Har man benandlat er välvilligt? Vet hertigen af Guise hvad som vederfarits er? SAck nej, min CarlX, svarade Maria. SJag befarar att han ännu är okunnig om alltsammans. Deremot måste jag säga, sttjag olifvit på allt sätt väl behandlad, och att nan sökt uppfylla mina minsta önskningar. )e goda systrarne i det härvarande klotret hafva hållit mig sällskap; men inga yheter, ioga upplysningar har man velat emnpa mig angående det som legat mig på jertat; midt i samlingen af ett talrikt sällkap har jag befunnit mig helt ensam, och å snart jag någon gång sökte från de vanige samtelsämnena öfvergå till det enda,l om var af någon vigt för mig, gaf den!