Aftonbladet – 19 oktober 1863, sida 2

ven. Åtminstone har jag aldrig gifvit anledning att säga annat om mig.t tHvem har varit er lärare i musik? fortfor drot.ningen att fråga. tJag bar icke åtnjutit särdeles mycken undervisning, svarade grefven med synbar förvåning. Jag har roat mig litet dermed i min första ungdom. För öfrigt har jag icke haft någon annan lärare än min förmyndare, abien af Boisguerin, som ifiåa Italien medfört sin kännedom i den ädla tonkonsten. Är det också af honom, som ni fålt lära er uppriktighet? frågade drottningen med elt skälmskt leende, och har han medfört äfven den e2enskapen ifrån Itelien? Grefven blef icke litet förundrad att höra en fråga, som stod i så uppenbart eammanhang med de underrättelser han nyligen be kommit angiende abbens lömska handlingssätt, och han svarade med någon bitterhet i rösten: Abben kunde icke lära bort anvat, än hvad han sjelf egde, Den uppriktighet, hvaraf jag vägat berömma mig, är en gälva af försynen, som inplantat den i min själ.t CJag hör att ni känner vår abbe, sade drottningen, och detta kan vara nog för närvarande. Jag känner honom också. Han kom till det franska hofvet för flera år till baka med bref ifrån min kusin kardinalen; men han erhjöd för öfrigt icke det ringaste, hvaraf jag då för tiden var i behof. Ett ränkfullt sione, ett artigt sält att vara, verldskännedom och förställningskonst samt föga betäaklighet vid valet af medel att göra lycka, allt sådant fanns förut vid holvet i öfverflöd, och jag tyekte, att ju förr jag b ef af med hönom, desto bältre vore det, och såg med nöje hans afresa. Äfven han: tycktes rätt uppfatta ställningen och har ou icke heller återkommit utan att medföra något annat, som han kunnat erbjuda mig i utbyte emot den gunst, efter hvilken han fikar. Men för att återkomma till vårt emne, vill jag säga er, att jeg tror på er