Aftonbladet – 16 oktober 1863, sida 3

i bref till Flindt uppgifvit, att tvenne fruntin mer voro villiga att försträcka summan, sänd denne kontraktet mellan sig och sin princip: samt tvenne reverser å tillsammans 575 rdr rm till Jacobson såsom säkerhet för lånet. Dett skedde i Maj månad. Flindt väntade nu da efter deg på sina penningar, men i stället a erhålla sädana, fick han slutligen i början a Juni en förbindelse sig tillsänd, af Jacobson uj händigad å förestående belopp. Dermed lät ha sig emellertid ej nöja, utan aflordrade Jacol j son antingen penningarne eller sina egna rever ser tillbaka, men alla försök i detta fall vor fruktlösa. Som Flindt nu tog för afgjordt at Jacobson belånt hans reverser och för egen de användt summan, samt dessutom fruktade at Å blifva lagsökt, då reverserna voro förfallna til betalning, hade han låtit kalla Jacobson till po liskammaren med yrkande, att denne skulle ålä gas redogöra för det sätt, hvarpå han använ Flindts reverser. om Jacobson, förekallad, vägrade att ingå i någo svaromål öfver transaktionen, då han ej ansäg ppliskammaren vara behörigt forum i detta fall an åberopade blott den af honom till Flind uthändigade skuldsedeln och medgaf att han var skyldig Flindt 575 rdr, hvilka han vore beredd att betala när som helst eller för summan ställa nöjaktig säkerhet. Uppmanad åtskilliga gånger af polismästaren att närmare redogöra för anledningen till denna skuld, vägrade han helt och hållet att ingå i svaromål, under förklaring att han skulle göra det inför vederbörande domstol, om målet dit instämdes, men ej i poliskammaren. Jasåt, anmärkte polismästaren Wallenberg med någon hetta, då skall Jacobson i häktet få betänka sig och derifrån få afeifva sin redogörelse hos rådhusrätten. På framställd fråga, hvarmed Jacobson sysselsatte sig, uppgaf han att han var kommissionär och för närvarande bodde hos en medicine doktor Elimin. Jacobson blef i häkte inmanad och förhöret uppsköts. et förut omnämnda: brefvet, som han tillskrifvit Flindt, hvaruti han förklarade att penningarne skulle erhållas, och som hade till följd att denne sände honom sina reverser, innehöll en kostnadsräkning för hafde besvär med penningarnes upplånande, som var ganska egen. Deri fanns omnämndt hurusom Jacobson gjort åtskilliga resor till Djurgården, löst en för negociationen nödig handling hos notarius publicus, bjudit på champagne o. s. v, hvarjemte han som provision betingade sig endast 15 rdr. Räkningen uppgick emellertid till omkring 40 rdr, hvilka, såsom i förskott af honom utlagda för lånets uppnegocierande, han anhöll att låntagaren ville pr omgående tillsända honom. Brefvets innehåll var för öfrigt i hög grad egnadt att gifva en föreställning om dylika kommissionärers sätt att lura godtrogna personer. Sedan Jacobson blifvit häktad, inställde sig doktor Ellmin, underrättad om saken, sednare på dagen samt uppgaf att Jacobson verkligen en tid biträdt honom, som var gammal och sjuklig, med skrifning och expeditioner, en sak som han gjort till doktorns fullkomliga belåtenhet. Ett par små flickor, den ena 13, den andra 9 år, inställdes iförgår i poliskammaren, tilltala för att hafva stulit en schal och ett par kän; or från en dalkulla. Barnen hade kommit ned i lagerkällaren uti huset n:r 22 Stora Nygatan samt, under det de gått omkring derinne och ligeb tillgripit förenämnde persedlar. Ehuru den äldsta flickan blifvit anträffad klädd i de stulna kängorna, nekade hon dock vid sitt gripande, med en för barn vid hennes ålder ovanlig fräckhet, till stölden. Den stulna schalen uppgaf hon vid förhöret i poliskammaren sig hafva kastat i Norrström från Strömparterren. Hon hade inledt sin minderåriga syster, som var lytt och gick på kryckor, i hvarjehanda vanarter och småstölder samt förklarades af modren, som åtöljde barnen till poliskammarsn, vara så oförbätterlig, att modren ej vidare kunde hafva henne hemma hos sig. Med anledning häraf blef hon insatt i häkte, för att derifrån afsändas till någon arbetsinrättning. — Ett par temligen ruskiga figurer, en sjöman och en annan person, som uppgaf sig vara spanmålsbärare och heta Ericsson, voro i förgår inställda i poliskammaren. Sjömannen uppgaf, att han inne på en krog blitvit öfverfallen och slagen af sin motpart med en stol, knuffad för bröstet, sparkad o. s. v. Det der är bara historier4, genmälde denne. sJag gaf honom bara en dansk skalle i all vänskaplighet, eftersom jag på talet hörde, att han bröt på danska eller tocke der. Dansk skalle? frågade polismästaren, shvad vill det säga? Jo, si det går så till, hr polismästare, attjag tar mig sjelf i håret, och så slår jag min skalle mot hans, så att det käns, och dermed uttrycker man sina känslor för goda vänner. Jaså, anmärkte polismästaren leende, men nu får du ändå plikta 39 rdr för din välmening, så mycket kostar en dansk skalles, Håll nu inne med vidare vänskapsbetygelser af det slaget, annars blir du ruinerad derpå. Dessutom får du ersätta din motpart med 2 rdr för sveda och värk. Ericsson, som ej tycktes ha befarat någon dylik följd af sina skandinaviska sympatier, såg mindre nöjd ut med resultatet af sin tdanska skalle., — Göteborg den 15 Okt. Den bekante Aug. Martin-Arosin, hvilken för barnamord blifvit ådömd lifstidsarbete å fästning och under sednare åren förvarats å Ny Elfsborgs fästning, har den 22 sistl. månad af K. M:t blifvit benådad från nämnde straff samt erhållit tillåtelse att ingå i tjenst hos kyrkoherden i Vidbo och Husby församlingar af Stockholms län, P. Söderström. LANDSORTS-NYHETER I Hernösand den 8 Okt. Sistl. lördag timade den olyckan, att då fiskaren Norell från Gudmundrå jemte sin son och fiskaren H. P. Öhman härifrån med tvenne söner, stadde på väg från. fiskehamnen Gånsvik å Hernön, passerade öns nordöstra udde en stor våg fyllde den med tre