Göteborgs Handelss och Kjöfartstidning yt frar med afseende på den skandinaviska alliansen: Då nu tyska förbundet, med åsidosättande af den internetionelia rät:en, beslutit inlägga sina trupper i ett land, tillhörande den mest konstitutionelle monark i Europa och åtnjutande frihet och sjelfstyrelse i högre grad än något tyskt lend — samma förbund, som icke längesedan återställde ordningen i Kurhessen — så har det dermed trädt så uppenbart in på olaglighetens område, att de sofistiska ergumenter, som användas att bemeantla saken, blott göra dersamma ännu mera vidrig. Då en inkräktare oförtäckt bekänner sin regel vara icke rätt, utan makt, så kan man förbittras öfver hans fräckhet; men hans förfarande är dock mindre motbjudande än den jesuitism, som söker gifva åt våldet ett vackert sken. Till heder för tyska nationen — för hvilken vi hysa så många uppriktiga sympatier — må nämnas, att ett stort antal af dess mest aktade corganer tala med ifver mot den exekution, hvarom nu är fråga, dervid man dock, tyvärr, mindre betonat handlingens orätltfärdighet, än tidpunktens ogynnsamhet. Efter någon besinning skall man väl dock, antaga vi, egna den förra omständigheten tillbörligt sfseende. Ur politisk synpunkt är det eteg Tysklend nu tagit höjden af oklokhet. Till att genomdrifva en stor orättvisa fordras dock en betydlig makt, och denna makt soknar Tyskland i denna tid. Englands uppträdande visar tydligt, att dess fredspolitik ej är alt lita på. Visserligen åberopar man i Tyskland hånfullt det storbritenniska kabinettets beteende i polska frågan, der detta kabinett, efter många kraftiga ord, skyggat tillbaka från händlingen, afstående från en stormakts vackraste uppgift, att hämma våld och ohyggligheter, som skola utgöra vårt tidehvarfs blygd. Men engelska folket har helt visst kännt nesan af en eådan politik bittrare, än att man skulle nu n edgifva dess fortsättning, då orättvisan drabbar ett land, hvarmed England knutit många intima förbindelser. Att Frankrike gerna begagnar