Uti en anvan här utkommmande tidning lästes för några dager sedan ett bref från en svensk i de kinesiska farvattnen vistande sjökapten, som beklagade sig deröfver att, då ätskilliga and-a nationer, hvaribland danskarne, redan knutit sådana förbindelser med Japan, att de tryggt och till stor fördel för sig kunde toga last till och från detta land, var denna förmån de svenska sjöfarande betagen, emedan vår regering icke med den japaresiska slutit någon handelstraktat. . Nu berättas, såsom vi i gårdagsbladet omvämnde, från Danmark, att dette lands vaksamma styrelse med Kina ingått en traktat, hvarigenom Danmark i nämnde Smidtens rike Ulifvit stäldti jemnbredd med de mest gynnade nationer, hvar: före fråga blifvit väckt om upprättande al ett danskt generelkonsulat i Kina. Man hade önskat att Sverge-—Norge skulle härom förena gig; men deremot mötte det hinder, att svensk-norska regeringen icke förvärfvat en med Danmarks likartad ställning till Kina. I det vi beklaga att Sverges kommersiella intressen på dessa vigtiga farvatten blifvit eå föga tillgodosedda, att man låtit förekomma eig af andra nationer, som idka en mindre vidsträckt och betydlig fraktfart, taga vi oss friheten fästa vederbörandes all varliga uppmärksarchet på detta ämne. Det förefaller så mycket mera anmärkningsvärdt att regeringen i sednare tider lemnat förbindelserna med de ost asiatiska rikena så helt och hållet ur sigte, som svenska staten för omkring 20 år sedan bekostade en gärskild expedition eller beskickning till Kina, såsom resultat hvaraf beskickniogens chef, grossbandlaren Liljevalch, lärer hafva hemfört en slags handelstraktat med rämnde rike. Det skulle icke vara utan intresse att få veta något närmare om denna traktat, hvilken, oss veterligen, icke blifvit oftentliggjord, samt om de åtgärder, som blifvit vidtagna för bevakande af de fördelar, som deruti må hafva blifvit sveneka medborgare tilllöreäkrade.