I COCh I annan stad, som icke deltager 1 landstung å ! tillfalle staden jemväl den femtedel, som eljes I skulle för landstingets räkning insättas i vede: i; börande landtränterit, har förfallit 1 Prosten Sondn ansåg denna utskottels uppfatt 2, i ning af frågans stånpunkt oriktig, alldenstunt tI enligt talarens åsigt, tre stånd fattat enahand: , beslut, och att rikets ständer alltså verkligen fat ;tat sitt beslut i ämnet. För bifall till utskottets mening yttrade sig der emot doktorerna Sandberg, Rundgren, prosten Ljung gren, kyrkoherden Otterström, domprosten Björlin och dr Almqvist. Riksarkivarien Nordström och domprosten Sund berg (med hvilken prosten Lundholm instämde) förenade sig i yrkande på bifall till hi Witts re: servation, eller att förslaget att anslå en femtedel utaf bränvinsmedlen för landstingens behof, har förfallit. Sedan derefter v. talmannen anmärkt att frå gan enligt hans mening blifvit den 29 Juli förklarad af 3 stånd bifallen, och yttrat betänkligHl heter vid att framställa proposition på det gjorda yrkandet, afstodo de tvenne sistnämnde talarne derifrån och förenade sig med ståndets öfriga ledamöter; hvarefter memorialet lades till Y handlingarne likasom en derefter föredragen inbjudning från borgareståndet rörande samma sak Vidare bifölls i samma utskottsmemorial n:r 14 angående arfvode åt utskottets sekreterare; lagutskottets utlåtande n:r 67, afseende ändring i förordningen om handelsböcker d. 4 Maj 1855. Betänkandet n:r 68 angående närmare bestämmande at sättet för inteckning om nyttjanderätten till fast egendom afslogs och blef i stället, å yrkande af domprosten Björling, prosten Palmund och riksarkivarien Nordström, antagen herr Lemchens reservation. Bankoutskottets utlåt: nde n:r 66, i anledning af återremiss af memorialet n:r 61, bifölls; Mi kaså n:r 67 med förslag till instruktion för ri kets ständers revisorer öfver Lankoverket. endast med den skilnad att i 7 8 orden: nästsammanträdande samt derpå följande riksdags början, skulle utgå; äfvensom mn:r 68, med förslag til istruktion för revisorerna öfver lånekontoren i orterna. I betänkandet n:r 69, med fak till ansvarighetslag för rikets ständers fullmäktige i banken, ändrades 3 S på yrkande af doktor Björkman, sålunda att orden: fästning på två till högst fem år efter omständigheterna, dock utan arbete, skulle heta: fängelse på två till högst fem år efter omständigheterna. 5 8 ville riksarkivarien Nordst öm och kyrkoh. Wennerström hafva oförändrad, sådan den nu ly: der, endast med den olikhet att ordet tUnder styrelsen utbytes mot vederbörande kontorschefer. Dokt. Almqvist och Sandberg yrkade bifall, hvaremot doktor Rundgren (och med homom kyrkoh. Landgren) ansågo all ansvarsbestämmelse alämplig, emedan den ej kan tillämpas, då fullmäk tige sjelfva afgöra. huruvida cheferna skola höras eller e). — Vid anställd votering bi utskottets förslag med 21 röster mot 11. Öfriga SS godkändes utan diskussion, äfvensom mem, n:r 70, med förslag till ansvarighetslag för de af rikets ständer förordnade styrelseledamöter för lånekontoren i orterna. Boargareständet. Föredrogs statsutskottets betänkande n:r 157, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om full dispositionsrätt för Stockholms stad och län till den ät stadens och länets gemensamma kur husinrättning år 1815 upplåtna egendom å Kungsholmen. Hr Blanche uppträdde med den förklaring, att han på det högsta afstyrkte hvad utskottet här föreslagit. Den fördel man anser hufvudstaden genorn en dylik åtgärd skola vinna är blott chimerisk. Vore meningen att hufvudstaden skulle från egendomen utlösa länet, så finge hufvudstaden med 100,000 rdr betala en fördel, som det i sjelfva verket för närvarande utom någon penningeuppoffring egde. Vore åter meningen att hufvudstaden och länet skulle till annor man sälja ifrågavarande egendom. så komme på hufvudstadens part omkring 100,000rår, men deremot blefve hufvudstaden nödgad att med 300,00 rdr bekosta upplörandet af en ny dylik byggnad, inköp af tomt dertill etc. Således en gifven förlust af omkring 200,000 rdr. Länets invånare vilja j veta af en dylik central sjukanstalt, uten hafva allmänt uttalat sig för flera smärre sjukhus. Vinsten vore derföre ej heller länets. Hvem skulle då egentligen hafva nytta af ett bitall? Möjligen de som hoppas kunna åstadkomma ett stort andligt ku-hus. Talaren yrkade på dessa skäl afslag 1 betänkandet. Många instämde. Hr Kistner ansåg att en återremiss borde beviljas, på det utskottet måtte blifva i, tillfälte att ingå i en ytterligare och noggrannare granskning af frå Hrr Lemchen, Ljungberg och Ridderstad instämde med hr Blanche och yrkade atslag å betänkandet. Just derföre att frågan till ständerna koromit i ett outredt tilistånd, vore skäl att afslå betänkandet. Det förefunnes intet talande skäl för att förminska det lilla ental egendomar som kronan i Stockholm egde, än mindre att såsom här vore afsedt, splitta dem. Redan förra riksdagen hade ständerna förehaft och afstyrkt ett förslag i samma syftning som det närvarande; intet skäl talade för att nu fatta ett olika beslut B I fråga om fördelarne eller olägenheterne af större sjukhus, förklarade sig emellertid hr Ljungberg icke vara af samma åsigt som hr Blanche. Onekligt vore) nemligen, utt vid de större sjukhusen sjukattiraljen, sjukvården m. m. d. kunde ställas på en bäitre fot än vid de mindre. Betänkandet blef utan votering afslaget. Derefter förekom till behandling sammansatta bevillnings-, lagsamt ekonomiutskottets betänkande n:r 13, i anledning af skiljaktiga beslutj. i en till vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker hörande fråga. Utskottet förklarar, med anledning af den behandling ett dess betänkande, föreslående ett tillägg till 3 mom. AH Sj at författningsförslaget, angäende vilkoren förl: försäljning af spirituösa drycker c.4 hos de särskilda riksstånden rönt att frågan om samma tillägg har förfallit. — Härermot har hr Witt afgifvit er reservation, som går derpå ut att förslaget redan den 4 Juli, d. v. 8 förr än presteständet, i följd af en inbjudning från bondetåndet, kullvoterade och frångick sitt en gång edan fattade beslut, hade grundlagsenligt förfallit, i följd hvaraf reservanten föreslår att rikets ständer måtte, med ogillande af utskottets beslut att yttra sig blott öfver en del af frågan, förklara det tiörslaget, att anslå , af bränvinsmedlen för landstivgets behof, har förfallit. Vid föredragningen i ståndet yrkade i enlighet härmed hr Wit att ståndet mätte vidblifva sitt en gång fattade beslut och förklara sig ogilla utskottets beslut att blott yttra sig ötver en del af frågan. Hr Henschen var, så vidt referenten kunde uppfatta, al samma åsigt. Många hördes för öfrigt instämma. Hr Lemchen, med hvilken hr Staaff instämde, ansåg formenligast att lägga betänkandet till handlingarne under förklarande af att ståndet vidhölle sitt en gång fattade beslut. Begärd votering mellan hrr Lemchens och Witts förslag, hvarvid det sednare utgjorde nejproposition, utföll med 12 ja mot 46 nej. Efter voteringens slut begärdes ordet af hr Björck, som förklarade, att då han ej haft tillfölle att sade Bellievre med en djup euck och drog sig til baka, nedslagen och harmsen tillika. : Innan han ännu hunnit ut genom det yttre rummet, hörde han ett fånigt skratt skalla