Aftonbladet – 14 oktober 1863, sida 2

Jag försäkrar vid min heder, återtog Bellievre, fatt om eta böghet samtycker till det uppskof jag besärt, ingen åtgärd under tiden skall vidtagas till ers hövhets förfång, Jag vill äfven på allt möjligt sävt förmå konungen att träda emellan till förmån för edra vänner. Hvad grefven af Logåres engår, har jag jeke förr än mu hört honom omtalas, och vet icke det ringaste hvad man må hafva företagit sig med honom. Fröken af Clairvaut deremot lärer väl åter hafva anförtrots åt Villequier, som gör anspråk på förmynderskapet öfver henne.Z Hvartil hänt, inföll hertigen harmser, Sieke har mera rättighet än denna pall; och om han vill strida derom med mig, så skall jag sparka honom undan såsom jag gör med den der. Dock, ännu förmår jag icke rätt inse hvad som kan vinnas genom ett uppskof, vare sig på den ena eller andra sidan. 4Jo, ers höghet, svarade Bellievre. ?Jag är ledsen att ej hafva bekommit ett nog fuliständigt uppdrug, för vtt kunna nu ge: nast lemna en bestämd försä ran i konungens namn om uppfyllande af alla ers höghets fordringar. Detta är en följd af den kyndsamhet, hvarmed min sändning beslutades, så att det icke var tid att förutse allt erforderligt. Men om jag får återvända med den försäkran, att ers höghet vill uppskjuta sin afresa blott några få dagar, så är jag förvissad att kunna hinna hit åter med en så tillfyllestgörende förklaring af hans majestät, att ers höghet skall blifva benägen att ändra besiut.? Hertigen smålog en stund och syntes öfverväga. Omsider yltrade han: 4Välan, herr af Bellievre; fastän jag icke kan hysa lika godt hopp som ni om en lycklig utgång och oaktadt min pligt emot kyrkan och staten måhända fordra, att jag ej gifver efter, så är jag doek skyldig att göra något för min undersåtliga trohet och min uppriktiga önskan att vara konungen hörsam, Jag skall således uppskjuta min resa