Aftonbladet – 14 oktober 1863, sida 2

mm I —— — — — — — hvad följden skulle blifva af en sådan räfst med hertigen af Epernoa just i närvarande stunt; när Hans mejestät på ena sidan har ett slida Srfict köälferist och på den andra hotas med orolighetlet öf fit eget folk. tKan konungen verkligen komrma i strid med någonting här i verlden? frågade hertigen, År han i strid med bearnesaren? År ben i strid med håglösheten i sin egen natur, eliet katisbe rättare sagdt den vekligket, hvaru i hans gunstiiugar finna sin fördel att försänka honom? År han istrid med Villequiers nidingsverk eller Eperaons utpressningar? Kan han ens komma istrid med något så obetydligt ting som en spansk hundvalp eller en oläraktig papegoja? Min kärlek och trohet emot konungen och hans krona äro obegränsade; och jag ber er ti hans majestät fråmöra min underdåniga förklaring, att om jag icke ken ovilkorli gen förbinda mig att inställa mitt tillämnade besök i Paris, så eke ant endast emedan jog tinner mig nödsakad att der upp: äda till kyrkans skydd, till rikets försvar, ill vänners och auförveavdiers bistånd och ill hans majestäts egen räcdniog undan de aror, som hota hans höga person. Ännu ett ord, ers höghet4, fortfor Believre. I fall ert beslut ett resa till hufvudstaden skulle komma tili utförande, ber ag dock på det enträgnaste, att ers högwet måtte täckas uppskjuta dermed åtmintone till dess att jag hinner återvända till konungen och inhemta högstdensammes vilare befallningar, Hvilka jag omedelbarlisen skall till ers höghet framföra. Jag kan icke inse, sade hertigen, hvar ill ett sådant uppskot skulle tjena. Jag nisstänker visst icke från er sida något föråt emot mig, i anledning af hvad jeg nu neddelat er; men andra torde finnas, som cke lemnade tillfället obegagnadt; och desstom manar mig hedern att icke låta väner och anhängare löpa fara för min skull, iven om en he! krigshär skulle vilja hindra nig att skynda till deras bistånd,t