Aftonbladet – 14 oktober 1863, sida 2

icke kunna bedöma. I ella fall lärer koBlinka. BA , . uFy, herr af Bellievre, fy? fopade Her9 tigen af Guise bäftigt. Jag vill säga er Det är i sanning hög tid att jag egifver rimig till Paris; om icke för annat, gå för att befria konungen ifrån sådana rådritvate Bom Villegtiet och Bpernon, hvika missbruka hans inyndigict, förnödra hans namn, säja hans rättvisa, utplundra staten, vanhelga religionen och komma allt hederligt folk alt rodna afskam. Frankrike kan icke längre fördraga deras tyranni. I fall jag icke snart rädder konungen undan en eåden ompgifoing, så är det fara värdt ett folket i sin förtvillan gör uppror emot det konungsliga väldet. Denne baron af Caumont, som blivit upphöjd till hertig, med rätt att taga jlats näst efter prinsarne af blodet, guvernör öfver Metz och Normandie, Bouloonais, Aunis, Touraine, Suintonge och Argoumois, general af iofonteriet och tiddare af Helige Ands orden, skall finna detta Henriks af Guise svärd skarpt nog alt hugga alla hans pergamenter i stycken och skick: honom äter till den plats i samhället, hvarifrån han utgått? Hertigen talade så höftigt, att det skulle hafva varit fruktlöst att söka afbryta honom. Också fortfor Bellievre, ännu en stund efter det han slutat, att bibehålla tystned, under det att hertigen höll sina blickar fästade på bordet och lekte med de gyllne ofsarne på sitt svärdfäöste, liksom sjelf förlägen öfver sitt våldsamma utfall. Omsider återtog Bellievre: Jag är ej kommen till ers höghet i någon beskicking från hertigen af Epernon, ej heller för utt uppträda til bens försvar. Gud skall eta, att jag icke heller tillhör hans väner; och jag har ingenting deremot, att ts höghet i sinom tid kallar honorn till äkenskap för hans dåd. Men jag är här, åsom konungens sändebud; och jag öfveremnar till ers höghet sjelf att bedöma,