Aftonbladet – 14 oktober 1863, sida 2

ogaå damen och alt ers höghets uppdrag vore tvifvel underkastadt, 6 . Men visade grefven icke fram min full makt? frågade hertigen vidare. Jag had lermnat hönom en, sådan, af mig egenhän digt underskrilve ; sJo visst, ers höghet4, svärade Ignali Herr grefven lemnadb ers höghets fullttak i hertigeus hävder, inen berligen ropade att han ville visa, huru han respekterade den, ref sönder fullmakten och kastade bi tarne framför sin hästs fötter.4 Bellievre höll sina blickar nedslagna mo golfvet och bans min uttryckte en orolig förlägenhet. Hertigen åter, i stället ou röjs något af Cen hörm; söm nyss förut upprör honom, smålog nu endast något försmäd ligt och bad gessen tfortfara. Hvad som vidare skedde, kan jag c upplysa, sade Igsoati; ty då jog såg, at n ämnade använda väld emot mi grefven, som icke var i siånd att rätt sig till motvärn, så gaf jag hästen sporrarne och satte af i fulit fyrsprång, för att med. dela ers höghet underrättelse, i hvars hän der den unga damen och min herre hade fallit. 4Deruti gjorde du ganska rätt, min gosse, och jag är dig derföre tack skyldig4, sade hertigen. Du kan pu gå. Ni hör häraff, fortfor han till Bellievre, hved slags skydd, bjelp och försvar, konupgen eguar åt mina vänner och anförvendter. Först antvardar han min stackars systerdotter i händerna på Villequier, någontinz föga battre än åt skarprättaren i Paris, och denne usling skickar henne bort ett förgås på en pestsrmittad ort; derefter uppträder Eperaon och på öppen landsväg häktar henne och hennes följeslagare, utan aktning för konunzens pass och min fullmakt, den han bånullt sönderrifver cch trampar under föterna.4 Det är ju möjligt, ers höghet, vågade Bellievre här falla ir, Satt hertigen af Eperson handiade efter grunder, som vi ännu