Aftonbladet – 14 oktober 1863, sida 2

tedekap att genast afresa, så snart den vän tade ordern skulle komma, emedan han ej kunde veta när markisen af Villequier skulle fiona för godt att sända honom den. Men den kom aldrig; och sedan hkefr gtefver sent en rfton på annan väg lyckäts erhålla besked, hvart den unga damen blifvit förd, begaf han sig hemligen om natten ifrån Paris, för ati uppsöka henne, åtföljd endast af mig och sin jägare Gondrin: Vi funno henne slutligen uti ett slott, eller kanske snararo landihus, ty det liknade sig mera dertili, benämndt Chateauneuf i närheten af Morvillette, hvarest konungens trupper lem nat henne, ogktadt pesten våldsamt bärjade i hela trakten. Smittan hede också gripit omkring sig i slottet, så att vid vår an komst dit en del at folket hade dött, de öfriga flyti derifrån, och den unga damen befann sig ensam, med undantag af en gammal stallkuest, som icke velat öfvergifva sina hästar. Hertigen fästade med ett strängt uttryck sina ögon på Bellievre och mumlade mellan tänderna: 4Se der ett vänskapsfallt prof på den gode korungens ömma omsorser för miaa vänner och euförvandter. Derefter tillade han med högre röst: Fortsätt din berättelse, gosse; säg oss, hvad hände vicare?4 tFröken var högligen glad att blifva befriad ifråa detta fasansfalla ställe4, berättade Ignati, Soch icko mindre nöjd att få återvända till ers höghet; och vi begåfvo oss på väg i dagbräckningen. Till Chartres gick också resan lyckligt och väl. Min herre anskoffade der en hästbår till frökens större beqvämlighet, och vi fortsatte derefier vår färd. Men icke långt från Chartres mötte vi hertigen af Epernon och hans folk, hvilka voro ute på eu virgskall. Hertigen anhöll mina herre grefven och yrkade på att han skulle medfölja till Epernon. Grefven före visade konupgens pass och åberopade ers höghets honom lemnade uppdrag, men hertg invände, att passet icke gällde för den