Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 3

ieke längre kunde gifva någon mildare färg åt hvad konungen uppdragit honom att fram säga, det konungens vilja, att ers höghet fö närvarande icke må begifva sig till Paris är ovilkorlig och utan gensägelse. Hertigen af Guise spranz upp med ryn kad panna och flammande ögon, ropande med vredgad röst: SAr deta tacken för alla de tjenster jag bevisat staten? År det:a lönen för allt de blod jag utgjutit till konungens och riket: försvar? Att blifva förnedrad inför hela na tionen, bannlyst från hufvudstacen, förneka umgänget med vänner och anförvandter hindrad att ombesörja mina enskilda ange lägenheter, bånad och utpekad såsom er förvist brotteliog, för att kanske få hör: gatpojkarne sjunga en sorglig och uppbygg ig visa om den stackars hertigen af Guise. och den otacksamme konungen !4 Och me: dan han så talade, gick hertigen två tre hvart häftigt fram och tillbaka öfver golfvet. 4I sanning, ers höghetX, sade Bellievre. detta är att alldeles missförstå konungens budskap. Hans majestät är visst icke otack sam, utan erkänner på det högsta vigten al de tjenster ers höghet bevisat honom och riket; men just för landets bästa; som ligger ers höghet så varmt om bhjertat, för bibehållandet af lugnet i hufvudstaden, hvarest oroliga rörelser redan börjat visa sig, anser hans majestät det vara nödigt;-att ers hög het änna någon tid uppskjuter — — Jasä, afbröt honom hertigen häftigt, är sådant ett tillräckligt skäl att skicka mig en befallning, förnedrande för mig och hela mitt hus, att utmärka mig, den ende bland lan. dets ädlingar, genom ett förbud, hvilket jag fördristar mig säga vara lika vrättvist som oförtjent? Men jag behöfver tid att betänka mig, innan jag lemnar något svar. Bestämdt förpligta mig att ej komma till Paris kan jag icke. Blir min närvaro af nöden, för att beskydda, försvara och hjelpa slägtingar, vänner eller anhängare, hvilka, efter hvad jag hört, blifva anfallne och miss.