Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 3

men satte den genast åter på, gick den främmande nåra steg till mötes, fattade hans hand och sade: Herr af Bellicvre, jag är förtjust att se er. Konungen skulle aldrig hafva kunnat sända till mig någon, som varit mig angenämare att emottaga: först och främst derför att jag är förvissad att från edra läppar icke behöfva höra annat än sanning, och dernäst emedan jeg får lita att hvad jag kan hafva att svara på ans majestäts meddelanden skall blifva framfördt, utan förvrängningar eller uttydningar.? eDet förtroende ers höghet behagar uttrycka för mig, svarade Bellievre, under det att hertigen förde honom fram till bordet och bjöd honom sitta ned bredvid sig, är en stor heder för en så obetydlig person som jag. Jag är också beredd att till ers höghet framföra konungens budskap ordagrannt, såsom det blifvit mig lemnadt ; och om deruti skulle finnas något, som icke vore välkommet, så är jag förvissad, att ers höghet täckes ursäkta budbäraren och lugnt öfverväga sjelfva saken, utan att vredgas. tFortfar, fortfarX, sade hertigen, Sjag är pligtskyldigast förbunden att emottaga hans majestäts befallningar ined all vördnad och undergifvenhet. Jag är derom förvissad4, ätertog Bellievre, Till en början får jag till ers höghet äran framföra konungens försäkran om den stora aktning och det oinskränkta förtroende, som huns majestät hyser för eders höghets person, och att konungen icke i ringaste måtto velat sätta tro till de försåtliga och skymfliga rykten, som illaginnade personer satt i omlopp, angående ers höghets planer och förehafvanden.4 Stanna här ett ögonblick, om ni beba gar, afbröt honom hertigen. Hvilka äro: de försåtliga och skymfliga rykten, som af konungen åsyftas? Jag har hittills varit alldeles okunnig att sådana blifvit utspridda om mig, och det är således hög tid stt jag begifver mig till hufvudstaden, för att lära