Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 2

dan de åtskildes i Montsoreau; och likasom härunder den unge grefvens böjelse för sin sköna reskamrat visst icke förminskades, inträffade det älven, att hvarje ord från hans läppar, hvarje af de dater han utfört, och isynnerhet sättet, hvarpå hen omtalade dem p fvo en ytterligare näring åt den kärlek ör honom, som hboa till en Lörjan med blyghet erfarit inom sig, mea numera öppet tillstod med stolthet oeh glädje... Icke mindre fördelaktig blef för honom dena ställning, hvaruti de kommit till hvarandra g nom resan, med det beskydd, den omvårdnad och de tusentals emå prof af uppmärksamhet, hvartill härunder bereddes honom tillfälle. Sålunda färdades de några dsgar och kommo utan äfventyr till staden Chartres, efter att hafva öfverenskommit alt utgilva sig för bror och syster, såsom den säkraste utvägen att icke ådraga sig uppmärksamhet. Klockan var nära eltva på aftonen, då de anlände till ett värdshus, der de af värden emottogos med all den artighet och välvilja, som på sådana ställen vanligen bevisas hvar och en, af hvilken kan väntas god be talning för godt bemötande. Inga frågor gjordes dem, en riklig aftonmältid framsattes och natten tillbragtes i l.gn och ro. I sanning var också hvarje timma, eom förflöt, utan att medföra oro eiler obehag för dem, under dåvarande förhållanden en verklig glädje; och det rådde hela natten i den gamla staden en stillhet och tystnad, som iogaf godt hopp, att ingen fara der hotade em. Carl af Montsoreau steg tidigt upp och dröjde i värdshussalen under afbidan på Maria af Clairvaut, då värden inträdde för att underrätta honom att en hästbår, som ban den föregående aftonen beställt till mera beqvämlighet för sin sköna reskamrat, just nu blifvit förd in på gården och kunde af honom få beses. Men just i samma ögonblick hördes ljudet af trumpeter på gatan och den unge ygrefven varseblet, vid det han såg ut genom fönstret, en ansenlig trupp