Aftonbladet – 13 oktober 1863, sida 2

för helsans friska rosor, som efter resan och den ostörda hvilan på eftermiddagen åter började appspina på hennes kinder. Han h såg också hennes blickar fästade på sig med samma forskande uttryck so.n hans egna, och säkerligen finnes det ingenting ljufvare och på våra känslor me:a ingripande än medvetandet, att den omsorg, den vård, vi egna åt ett älskadt föremål, är Ömsesidig; att vår fruktan och oro, likasom vår glädje och våra förhoppningar delas och omfattas med samma ifver 8 im hos oss sjelfva. Frukta ingenting, dyra Maria, sade han, Sfrukt: ingenting för mig; jag mår förträffligt väl, och äfven af ert friska utseende kan jag sluta att all fara är förbi.4 eGud gifve det, svarade Maria af Clairvaut. SMen nu, om ni tillåter, är jag redo att fara vidare; vi måste skynda för att hinna fram till Maintenon.4 Vi nödgas dock undvika vägen till MaintenonX, invände Carl af Montsoreau. Den skulle föra oss genom den rofgirige hertigens af Epernon besittningar, der vi kunde komma att löpa stor fara. Sjelfva Chartres är icke rätt säkert; men vi måste passera derigenom och få väl rätta oss elter omständigheterna. fmellertid blir det en lång och besvärlig resa, eå att vi kanske borde dröja här öfver natten och riktigt hvila ut, innan vi åter begifva oss på väg. 4Nej, nej, sade Maria af Clairvaut; jag känser mig frisk och stark och är ifrig att snart hinna utur alla dessa farligheter. Solen har änou ej gått ner och vi kunna snart vänta att få se månen intaga hennes plats. Vi böra minst kunna påräkna fem, sex timmar att fortsätta vår färd. Hennes öcskan uppfylldes, och de voro nom kort ånyo på väg till den goda gamla staden Chartres. Den föregående färden nade för det mesta fortgått under tystnad, y begges hjertan voro betryckta under inytelse af oro och rörelse. Nu deremot ippstod emellan dem ett lifligt santal ansäende allt hvad som hade tilldragit sig se